2008 enligt Magnus Granberg

• Toshimaru Nakamura, Tetuzi Akiyama, Erik Carlsson och Henrik Olsson spelar en musik som i efterhand får mig att undra om jag verkligen var där, eller om de verkligen var där; om musiken fanns i rummet eller någon helt annanstans. Vårens skiva på Bombax bombax ger svaret!

• Front Room Ensemble spelar delar ur Cornelius Cardews Treatise tillsammans med Keith Rowe. Första set är inte en del av en kväll, det är en skog att förlora sig i.

Magnus Granberg.

• Jag inser att jag somnat stående när jag vaknar av att jag tappar balansen till Nisennenmondais ovedersägligt hypnotiska musik.

• Ardittikvartetten spelade mer eller mindre angelägen musik; allt med samma hisnande formella briljans, vilken man mår väl av att regelbundet låta sig påminnas om.

• John Gilmore spelar en liten introduktion om åtta toner fördelat på tre olika tonhöjder, upprepar samma melodi i slutet av stycket och raderar därmed ut alla minnen av de cirka fem minuter som förlöper däremellan. Hjärtskärande klipp med Art Blakeys Jazz Messengers på You Tube.

• Clara Haskil spelar pianosonat av Schubert med öververklig sensibilitet och försynt allomfattande medkänsla. Fin och knastrig lp på Philips som hakar upp sig någonstans i andra (eller var det tredje?) satsen.

• Unforgettable H2O på Nefertiti i Göteborg. Av årets osannolikheter tar nog detta ändå priset; hur är det möjligt att musicera med sådan oförskämd ledighet, förfinad brutalitet och rigorös finess? Aldrig förr har en noisemusik så utsökt orkestrerad nått mina gamla ignoranta öron.

Mitt eget musicerande har, huvudsakligen på grund av den i det inledande stycket omnämnda omständigheten, varit något beskuret, men inte desto mindre givande och upplysande. En god handfull framträdanden med mina vänner i Skogen utgör huvuddelen av årets publika sysslor, liksom att tillsammans med Erik, Anders och Maria sätta skivbolaget Bombax bombax till världen. Därtill någon solokonsert, samt ett tillfälligt litet samarbete med Christine Sehnaoui, Raymond Strid och Leo Svensson på Ugglanfestivalen, allt i ljust minne bevarat.

Till sist en naiv men godhjärtad nyårsönskning om fred på jorden, global omfördelning och bland människor ett gott behag.