2009 : Martin Küchen

Min 84 årige far säger att han inte kunnat sova på nätterna sen han började läsa James Bacques "Other Losses", så nu, säger han, ser han till att läsa på dagarna istället, och inte innan han somnar.
Min far satt i uppsamlingsläger i tre månader i norra Tyskland, från maj till augusti 1945. Min far hade en krigskamrat. Han hette Rainer. Rainer lyckades fly från det läger han satts i, längre söderut, ett läger som amerikanerna upprättat. Hade Rainer inte lyckats fly hade han med all säkerhet, som tusentals andra, dött i detta läger.
Boken "Other Losses", som påvisar denna gruvliga hantering efter krigsslutet, är nästintill omöjlig att få tag på, trots att den kom ut så sent som 1989.

En annan bok jag läst i år är John Sacks "An eye for an eye". Den finns inte att få tag på överhuvudtaget. Inte på något bibliotek i Sverige i vart fall. Trots att det är den enda bok i sitt slag som behandlar hur det gick till i de över 1200 läger i Polen, från 1944 till 1950, som upprättats under sovjetiskt mandat och vars lägerkommendanter till övervägande del var judar som överlevt de tyska lägren.

Så sipprar intryck från det vi ser ner i musikgörandets skål. Eller jag utgår från att det är så; att allt det som sysselsätter oss påverkar oss, ser ner i oss, lyser upp oss eller förmörkar oss långsamt.

Idag fick jag lyssna till tandstensapparaturens ilanden; min mun var vidöppen, den kvinnliga tandhygienisten från Bagdad, med ett helt försvenskat namn, lutade sig, så kändes det, ner i mun, gick in där och gjorde rent.
Hon hade öronproppar. Inte jag. Jag älskade det jag hörde. Som tur kanske var slapp jag se det min irakiska tandhygienist tvingade ner sina uppmärksamma ögon i; mitt västerländska gap. Symboliskt? Absolut!
2009 innebär ännu ett krigsår.

Innebär också tjutande ljuvlig besatthet när jag sätter på Seymour Wright, Eddie Prevost och Ross Lambert trio och deras 2009 CD "Invenio Ergo" (Matchless). Jazzen är inte död! Oooh, så galet bra det är!
Och, förstås, "Marine mammals and fish of Lofoten and Vesterålen" (Oceansounds) - vikka högtrycksljud, och med vilken exakthet naturen rör sig i djurvärlden och att vi, dessutom, kan ta del av denna audioella översättning och överföring. Vilket trolleri!

Jag hade förmånen att träffa och spela med Toshimaru Nakamura i Dublin i oktober i år. Jag nämnde den här skivan för honom; "Soba to Bara" (Erstwhile). Det är en duo med Toshi och Ami Yoshida. De första 10 minuterna är så oerhört intensiva att jag bokstavligt talat höll på att kräkas när jag hörde det första gången. Amis röst är som hos tandhygienisten nyss; alldeles nära och helt intill, helt i.

Den första vinterdagen skriver jag detta. 17 december. Snart ska jag cykla en mil till Södra Sandy utanför Lund och ta hand om MM; ta upp henne i liften, ta hennes blöja och sätta henne i toastolen. "Det är ju inte fel ju" brukar hon säga med sin lite lågmälda skorrande skånska. Jag går av 22.30. Och cyklar hem igen.

Förresten, titta vad jag hittade för några dagar sedan; gammalt opublicerat material från år 2007 (fråga mig inte vad det betyder eller varför det skrevs, jag minns helt enkelt inte längre) - men ska vi ändå läsa tillsammans? Ett, två, tre;

"Också i Sveriges artistiska världar finns liknande monokulturer. Det som från slutet av 90-talet började hända ute i andra delar av världen inom improvisationsmusiksgenren syntes t ex inte riktigt här. Det var som om dessa nya strömningar inte existerade, eftersom de inte belystes av dem som självutnämnt riktat, riktar och tillåtits rikta sökarljuset i det här landet. De fördes inte upp på dagordningen av de professionella uttolkarna av vad som anses vara bra och inte så bra improvisationsmusik – och fanns således inte.

I vår värld är också självförhärligandet ett fix: där ditt personliga uttryck ställs mot mitt – mitt personliga uttryck väcker mer sympati än ditt, alltså är det bättre.
Paradoxen: om något ska ha halt att fortsätta att benämna sig i egenskap av sitt högt värderade personliga uttryck, så ska man inte finna samma personliga uttryck överallt; var man än hör, så hör man samma standardiserade… uttryck för originalitet?

Däremot: under musikspekulanternas yta – rör sig myllret av röster inom alla genrer och där är flödet utan proppar, där rör det sig till och från, där finns en nästan oöverskådlig mångfald."

Martin Küchen