2009 : Martin Q Larsson

Jag har under många år gått kurser, åhört föredrag, suttit i paneldebatter och regionala samrådsgrupper, som alla haft det uttalade syftet att göra Kulturarbetare till Entreprenörer. Entreprenörer, det är sådana där rejäla medborgare, som tar saken i egna händer och säljer sin produkt med alla medel till alla medmänniskor. Entreprenörer tänker nytt, Entreprenörer tjänar pengar, Entreprenörer äger (både i den gamla och nya betydelsen)! Den amerikanska drömmen lever vidare, nu i Sverige.

Det är sådana vi ska bli, det är dem vi förväntas vara, vi som fått den fixa idén att arbeta som konstnärer, och som varit precis lagom korkade för att inte ordentligt begripa att vi borde blivit polska snickare eller datakonsulter istället om vi skulle förtjäna till en brödföda. Utan fortsatt vårt slit med toner och tavlor och positioner och ord, till en mycket måttlig lön, och fläckvis entusiastiskt mottagande.

Men jag känner ju lite igen mig i Regeringens dagdrömmande om Konstnären som Entreprenör, så jag frågar mina vänner som är lika korkade (eller tyvärr i allmänhet väsentligt smartare än jag, men likafullt konstnärer) hur de gör när de överlever. Och se, det är då det så homogena skiktet av 30 000 kollegor delar upp sig likt Röda Havet i tvenne beståndsdelar. Det är till dels de som på inga villkor vill se Konsten som en vara; Konsten är ett Evigt som Konstnären skapar i nära relation med gudomliga makter, och som Konstnären gärna lider och offrar sig för. Konsten är en andlig kraft som hela världen behöver, och som Staten banne mig måste investera i, och det nu! Och de är över huvud taget inte intresserade av att bli Entreprenörer.

Sen är det de som är mer som jag, och som – med eller mot Regeringens ideologi – gör sitt yttersta varje dag för att kränga sin konst på alla möjliga arenor, i alla tänkbara sammanhang. Som är entreprenörer, projektledare, ekonomiansvariga, drivkrafter, administratörer, kreatörer och företagare ut i fingerspetsarna, och som på intet sätt behöver sig få skrivet på näsan att “Ni kanske borde bli entreprenörer”. Kära Kulturminister, det är inte där problemet ligger, serdu.
Entreprenörskap – i alla fall i så mening Regeringen åsyftar – utgår i allmänhet från att en producent säljer något och en kund betalar för detta något, till ömsesidig nytta och båtnad. Det problem jag och mitt anhang nu dras med, är att denna Kund antingen har allmänt dåligt med pengar, alternativt inte anser den vara vi producerar vara tillräckligt värdefull för att sådana som jag ska kunna försörja oss på den.

Men, säger Kulturministern då, ni ska ju satsa på Näringslivet! Då ska jag berätta för fru ministern vad Näringslivet är.

Näringslivet är Skitskraja för Kultur. Kultur luktar Flum, Kultur luktar Staten. Och Staten passar man sig för jävligt noga om man är Näringslivet. (Jag är själv i allmänhet tveksam till själva ordet Kultur (förutom att jag använt det 211 gånger här ovan), det är lite överanvänt till att numera betyda precis ingenting alls. Jag har all förståelse för Näringslivet.)

Vad Regeringen skulle kunna göra, vore att inrikta sina kulturentreprenörinsatser på detta beramade Näringsliv. På ett effektivt och konstfullt sätt predika för dem hur Konstnärerna kan göra att deras små och stora företag går ännu bättre, når fler potentiella kunder, och till gemensam nytta och båtnad gör Samhället till en bättre plats att leva och bo i. Goda exempel och prejudikat saknas sannerligen inte, men de kanske kunde tas ut i ljuset, översättas och massdistribueras? (Och alltsammans förpackat i en skyddande atmosfär, så det verkar som Staten inte alls hade med saken att skaffa.)

Och jag kan inte för mitt liv begripa varför det skulle vara Konstnärerna som med mössan i hand knackar på Det Stora Företagets port, och ber om en ringa slant för att få förmånen att öka Företagets rykte och lönsamhet. Så korkade är ju inte Näringslivet att de inte förstår den rent ekonomiska nyttan med mina och mitt anhangs tjänster. Det är bara att de inte riktigt begriper vad det är vi håller på med, och då blir de helt naturligt just – skitskraja. Osäkra kalkyler låter man helst vara tills de säkrar sig något. Som på aktiemarknaden; det är den som har mest kunskaper som vinner.

Som antytts ovan är jag möjligen inte en av Europas 2000 intelligentaste (vad än uppslagsboksförsäljarna må hävda), och kan så här i förstone bara komma på tre konstruktiva förslag, utan direkt inbördes ordning, alla baserade på ren och snöd ekonomisk vinning för samtliga inblandade.

a) En tolktjänst, befolkad av människor som besitter kunskaper inom både kultur och business. Som både har inblick i vad en sonat och en marknadsanalys är. Som kan översätta åt Företagsledaren vad Konstnärens orakelsvar egentligen innebär, sedan översätta tillbaka vad Företagsledarens business gibberish betyder.

b) Konstnärlig tjänsteförsäljning. Säkert finns det gott om driftiga konsultfirmor som skulle kunna sälja in ett icke ringa antal av mina kollegor som Creative Management Consultants till industri & tjänstesektor, utan andra hävstänger än den rent ekonomiska nyttan. En konstnär som medverkar till att den kreativa processen inom F&U-avdelningen på ett medelstort bolag bara blir 1% effektivare och snabbare, sparar åt samma bolag automatiskt miljoner.

c) Förbättrade villkor för mikroföretagare. De flesta som mot alla odds lyckas överleva som kulturentreprenörer och egenföretagare har i mångt och mycket samma ekonomiska regler och procentsatser att tampas med som ABB och Skanska, trots att den samlade vinsten av Sveriges alla konstnärliga företag knappast överstiger vad Ericson spenderar på kaffe. Lägre skatt på små små vinster, mindre pappersarbete, ”Nutek”-lån för konstnärer, man kan rada upp förslag hela natten (precis som ett myriad statliga utredningar redan gjort, utan något påtagligt resultat).

Kanske är dessa krisvändartider rätta ögonblicket att kasta sig in i ekonomisk ideologisk infrastruktur? Politikerna har ju val till hösten; passa på nu och visa mig varför jag ska rösta på just er!
Tills dess fortsätter jag mitt värv att med alla tillgängliga medel kränga min konst på alla etablerade marknader jag kan uppamma. Till Samhällets och nytta och båtnad.

Martin Q Larsson
Konstnärsentreprenörd