2010: Lisa Nordström
Foto: Henrik Rylander.
Höst 2009: Ebbot, Midaircondo och Träd. Och orsaken till att det var rätt lugnt på spelfronten första halvan av 2010.
Höst 2010: Bamako, Mali 30/10 - 6/11 2010 Projekt: A la rue Princess Midaircondo blev inbjudna till Bamako, Mali.
Som ett sidoprojekt till dansfestivalen Danse L'Afrique bjöds konstnärer in att göra nedslag nattetid på den kontroversiella gatan La rue Princess. Vi visste inte exakt vad vi skulle göra när vi åkte ner. Vi åkte till gatan för att kolla läget. Den var rätt död dagtid. Och varm.
En av barerna. Vi tänkte att vi kunde spela där men insåg att barägarna ville sälja sprit och spela stark dansmusik.
Det var lite svårt att hitta en plats där Midaircondos musik skulle komma till sin rätt. Vi insåg våra brister som partyband. Vi ville hitta en plats där vi fick rätt förutsättningar och inte blev offer för den höga festmusiken. Det fanns inga sådana ställen på gatan så vi tänkte fixa dit ett eget ställe.
Killarna som bodde på gatan.
En gammal idé jag haft vaknade, att åka runt med publiken i staden medan man spelar ett soundtrack till resan live.
En första idé var att hyra en taxi och koppla upp våra mixrar till bilstereon och sen låta publiken åka med en och en med oss spelandes i baksätet.
Men sen upptäckte vi Bamakos lokaltrafik - Sotrama-bussarna - som är gröna minibussar där alla sitter tillsammans i en cirkel.
Vi fick hjälp av vår tolk och fixare Mani att hyra en buss och tre (?) chaufförer.
Idén var att hämta folk på gatan och köra runt i staden medan vi spelade.
Bussen kom men problemet var fixa ström.
Utan elen står sig Midaircondo platt.
Så vi väntade, väntade, väntade och väntade...
Så en kväll kom äntligen ett dieselagregat som riggades upp på taket. Power!
Vi satte upp våra grejer och fick ok ljud i en monitor inne i bussen.
Sen körde vi. Det var en helt fantastisk känsla att åka runt i ett nattligt Bamako med en fullproppad buss med publik som dansade, började sjunga egna melodier till vår musik och som till och med hängde utanför bussen.
Vi körde runt tre nätter tills vi bränt sönder alla monitorer som festivalen hade. Ca 20 konserter blev det nog. Folk började ringa dit sina vänner som kom och trängde sig in i bussen. Galet och fantastiskt. Och varmt. Jättejätte varmt.
Många däck.
Coola donnor.
Musikaffär.
Lisen.
Lisa.
Fina stolar.
Parasoller och man med hönor.
Bron över Niger.
Utsikt.
Te med Salif Keitas bror i hans hemby.
Salif Keitas bror.
Salif Keitas brors mobiltelefon.
Te.
Lite trött på att hänga smög jag upp på taket efter en middag och lekte med en fin transistor.
