2010: Sten Sandell

Öppet brev till Hanns Eisler.

Bäste Hanns!
Din vän Bertolt, skrev om de efterkommande, att de inte skulle döma för hårt i efterhand. Frågan är hur de som kommer efter oss, kommer att döma?
Dina sånger lever iallafall vidare på något vis och blir mer och mer angelägna i dessa tider med konsumistiska dogmer, som försöker kväva kreativt tänkande och görande, under något som kallas ”valfrihet”. Friheten att kunna välja sämre skolor, vård, kollektivtrafik och kultur, där kulturministern i vårt land Sverige, har avskaffat ordet kultur och ersatt det med begreppet ”underhållning”, allt för att marknaden ska reglera sig själv i landet med mottot ”själv är bäste dräng”. Vi bor i landet Sverige, där musikchefen på den statliga televisionen upphöjer trångsyntheten till en dygd i svenskt musikliv, där vi återigen plaskar omkring i en mycket, grumlig och brunfärgad ankdamm, isolerad från den övriga världen.

Om jag vore bildkonstnär och var tvungen att i numrerade fält måla en anvisad färg, så skulle jag hitta på någonting annat att göra.
Om jag vore författare och bara fick skriva vad andra har dikterat, så skulle jag hitta på någonting annat att göra.
Om jag som musiker var tvungen att spela efter anvisade noter istället för att improvisera, så skulle jag hitta på någonting annat att göra.
Att kunna byta riktning, eller behålla den.

Utan att förlora fokus, akustiskt och politiskt.

Med hopp om ett bättre, och mer humant kulturlandskap 2011!

sten sandell, 101215