2011: Jens Holmberg

Jag minns hur den satt kvar, den där klaustrofobiska känslan av Ravedeath, 1972.
Tim Hecker – Ravedeath, 1972
Jag minns året då hela England skakade.
PJ Harvey – Let England Shake
Jag minns siffran 936. Men inte för att det var ett skottår. Eller att ärkebiskopen Unni blev ihjälslagen. Talet färgas av Kalifornisk sol och plastig popsyntes.
Peaking Lights – 936
Jag minns hur Bill Orcutt plockade isär bluesen och byggde Aylerska katedraler.
Bill Orcutt – How The Thing Sings
Jag minns alla de ändlösa timmar jag stirrat ut på den stålgrå vardagen. Rest österut och tröstat mig med Real Estates subtila variationer på ett tema.
Real Estate – Days
Jag minns hur jag såg de tyska färgerna på den amerikanska flaggan. Jag upptäckte kosmos med Emeralds.
Emeralds at Neon Marshmallow Fest
Jag minns den rara gamla sjutummaren som fick nytt liv på min skivspelare. Gamla budskap blev nya budskap.
Count Vertigo – X-patriots
Jag minns hur Hisham Mayet presenterade Bibi Ahmed och gitarrerna från Agadez. Och vi tillät oss glömma torka och politiska oroligheter för en stund.
Group Inerane Koudede 2011
Jag minns sommaren och den varma marken. Förälskade mig i det som inte var äkta. Skrattade åt belackarna.
Liturgy – Aesthethica
Jag minns hur det kändes när den analoga känslan i Roll the Dices musik tog mig tillbaka till 1970. Där drömmarna var orangea och ekvationerna revolutionära.
Roll the Dice – In Dust