2011: Joel Grip

Funderar en hel dag på musiken
Och vad den gjort med mig i år
Finner orden gå i träda
Kanske förstår man bättre då
När musiken böjer sig
i framstupa sidoläge

Och den sätter mig på tåget till Prishtina
Jag står på en tom öltunna och spelar
Aldrig hör jag mig så bra
Landet lyssnar
Det finns en kollektiv röst

Den sätter mig på tåget till Ukraina
Ljudet från det växande hatet i Lviv
"U-crazians YOU-Crazians" skriker megafonen
En förljugen demonstration i Kiev
och de förädlade klackarna i Dnepropetrovsk

Den rensar gatorna i Alger
Militärtransporten försäkrar om att här är allt problemfritt
Vi vaktar med beväpnade män
Kulturministern kastar slängkyssar
Det är en lögn av många
Men det är på riktigt
Det är daddeltider

Den för mig tillbaks, i såkallad säkerhet, innanför kulturmurarna
Här klättrar regim-musikern, ovetandes in i väggen
Är vi hemma nu?
Ja, här ska du få bo resten av ditt liv till tonerna av ditt eget
välbefinnande
Försök nu återigen gå över gatan
Tveka
Dölj din påkörda kropp med en mantels fladder
Du ska nu få sjunga
Förlösa din snillerika glömska
Orons övertag
Om inte så
Om inte så
kanske händer något

Musiken åker tåg genom en grekisk kvinnas röst, Athen - Thessaloniki
Hon pluggar ekonomi
Hon önskar att hon vågade starta familj
Men det är bara att glömma
Det finns ingen framtid
Bara ett hopp om en framtid
I det samlade utanförskapet finns ett kollektivt skapande

Vad tog de egentligen ifrån oss?

Ingenting.