2011: Magnus Granberg

Magnus är trettiosju år och lämnar sin fosterfamilj för att försörja sig. Han hamnar i ett arbetslag med äldre timmerflottare men har redan från början en vagt medveten känsla om att det inte är hans plats i tillvaron. Magnus sliter hårt på ett sågverk och börjar på fritiden bilda sig med självstudier inom litteratur, politik och språk. Magnus är nu på sitt trettiosjunde år och får efter en rad kroppsarbeten plats som biografmaskinist. Magnus drabbas av arbetslöshetens förtvivlan, engagerar sig fackligt, kommer ut som klarinettist och förespråkar revolution. Hans frigörelsekamp når till slut sin fullbordan när han bryter upp och beger sig söderut. Han hör Bill Callahan på Kägelbanan, Frances-Marie Uitti och Evan Parker på Sound of Stockholm, Stephane Rives och John Tilbury på Fylkingen, The International Nothing på Musikvalvet och Splitter Orchester i Berlin och noterar en smula tvivlande sina till synes konservativa preferenser. Han förtvivlar över sönderfall, alienation och allas våra bortvända blickar och uppmanar arbetare i alla länder att förena sig.