Kunnig botanisering i John Cage

Det råder inget som helst tvivel om John Cages betydelse. Därför är det bara att ta emot denna bok med öppna armar.

Så var det sagt. Ekbom kan sitt ämne. Långsamt leder han oss framåt från Schönbergeleven till den självständige tonsättaren, eller jag skulle väl hellre säga kulturskaparen, eftersom hans betydelse är enorm. Brottet med det europeiska är totalt. Och Ekbom uppehåller sig ingående vid de åsiktsskillnader mellan honom och Pierre Boulez, och således även Stockhausen, som blir avgörande. Det rör sig om formen, och slumpen som möjlig form, och den filosofiska frågan vad som är slump. Ekbom rör sig hemtamt i detta landskap, han leder oss genom de preparerade pianonas historia från Henry Cowell och framåt. Han berättar om miljöerna. Det gör att han rycker bort Cage från en ensamme skaparens väldiga börda. Faktiskt är Ekbom dubbel här. Han sätter in sitt objekt i ett oerhört växande betydelsefullt sammanhang. Med kännarens omsorgsfulla detaljkunskap ger han oss en bild av det amerikanska 1900-talet med det eruopeiska avantgardet som bakgrund. Det är förstås briljant. Och på vägen presenterar han många verk av Cage i känsliga analyser. Vi förstår vilka traditionell hinder och överenskommelser Cage övervann, gjorde sig av med. Tills han på 1960-talet inte längre såg några hinder. Han kunde göra vad han ville. Och gjorde sig frivilligt litet mer traditionell.

Problemen för mig uppstod, då Ekbom följde Cage så nära, att också tankemönster, intentioner, idén om avantgardet levandegjordes som om det var en deckare jag läste. Ja, det var spännande, hur skulle det gå. Fast det visste jag ju. Ekbom är den rätte att bygga detta slags intelligenta intellektuella musikaliska deckarstrukturer. Och just det blir problemet. Det märks att han är främmande för en hel del som kommer efter Cage. Ibland avfärdas andra generationer. Han skjuter skarpt så fort han tror sig se en ytlighet. Men det behöver ju inte vara det. Därför saknar jag också ett annat perspektiv på Cage. Rockens, vad han betytt för Sonic Youth och många många andra. Det räcker inte att, som jag tror Ekbom skulle svara, att de kanske skrapat bara på ytan. Jag önskade bara att Ekbom också skulle kunna röra sig friare mellan olika positioner. För att riktigt förstå vilken väldig betydelse Cage haft.

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag.