Perspectives 2009-festivalen i Västerås

För sista gången arbetar Mats Gustafsson och Lennart Nilsson tillsammans med festivalen. Uppdelningen är ganska tydlig, Mats Gustafsson står för programmet, Lennart Nilsson för resten, det vill säga fixa pengar, se till att logistiken fungerar och att se till att saker faktiskt blir gjorda.

– Jag står för programmet, med ett undantag. Lennart Nilsson vill gärna att (den amerikanska pianisten) Marilyn Crispell är med. Det har blivit ett av många teman under festivalerna att hitta utmaningar och nya sammanhang för henne.

I det stora hela ser Mats Gustafsson programmet som en stor komposition. Varje del ska fungera för sig, samtidigt som det ska finnas en balans i det totala utbudet. Och han är nöjd, det framgår med all tydlighet.

– Linjen i stort är experimentell musik och att plocka från de olika skolorna. Bara det bästa duger, jag prutar inte på det. Det ska bli som jag vill ha det, jag vill inte snegla åt andra håll och ta de som är ute på turné.

– Vi var ute i god tid och det är väldigt få som sagt nej till att spela. Jag har använt det kontaktnät jag har som musiker, det vill säga jag går via musiker istället för via managementfolk. Vi skriver inga kontrakt utan litar på att cyberhandslaget fungerar, säger han.

Kvinnorna då?

– Jag försöker få med så många som möjligt utan att kvotera. Det är ju en jättestor diskussion, det försvinner så vansinnigt många kvinnliga musiker sedan de lämnat utbildningarna, säger han och för upp problemet med för få kvinnor inom musiken på en högre, samhällelig nivå som handlar om könsroller och jämställdhet.

Lite hopp i rösten finns dock när han berättar att det dyker upp fler och fler kvinnor på noisescenen i USA. Även i Japan kommer det en hel del.

Några kvinnor, som Birgit Uhler och Andrea Neumann, faller på grund av att de tidigare gästat Västerås. Ett av önskemålen är att artisterna helst inte ska ha spelat i Sverige förut.

Vilken är den bästa bokningen?

– Akira Sakata trio, svarar han efter en viss tvekan. Det får det bli om jag ska vara dum nog att lyfta fram en bokning. Det är jävligt, jävligt kul! Akira Sakata är en gammal hjälte från Yamashita trio. En frijazzgud som hållit på länge, men som också är en ganska känd marinbiolog och tv-kändis i Japan. Borbetomagus är också en rolig bokning.

Varför spelar du inte själv (förutom en liten fanfar när festivalen öppnar)?

– Det går nästan inte. Jag var så jävla slut efter de förra festivalerna. Det blir för splittrat. Det är jätteskönt att slippa i år, men jag kommer att bli sugen.