Redaktion

Soundofmusics görs av passion med nätet som redaktionsrum. Från olika håll i landet försöker vi täcka in olika sidor, hörn och djup av den musik vi älskar. Ytterligare skribenter medverkar emellanåt, men det är vi som håller sajten rullande. Läs och lär känna oss.

Jens Holmberg:

Värmlänning med rötterna kring Klarälvens norra stränder. Flydde bruksortsmentaliteten och landade slutligen i hemmahamnen Göteborg. Kulturintresserad tjänsteman som entusiastiskt utövar Korpfotboll på lägsta möjliga nivå. Musikaliskt öppen för det mesta. Lodar de musikaliska djupen men fixerar också blicken vid det samtida. Jag fick skrivlusten genom modersmjölken (och krampen långt senare). Förutom musik ligger litteratur, konst och formgivning mig nära. Började lyssna till 60- och 70-talet genom familjens skivbackar som presenterade mig för fräna typer som Dylan, Zappa och Syd Barett. Tillsammans med radion blev de utropstecken i musikutvecklingen – långt innan nätgemenskap och bloggar. Jazz, postpunk, noise, metal – det spelar inte så stor roll – så länge musiken säger något. Utvecklas framåt. Har skärpa. Bubblar. Musik ska resa ragg och böja knän. Och svarvas på vax.

Mattias Jonsson:

Norrlänning. Uppsalabo. Kräsen allätare som söker stämning, magi och skönhet i musik och övrig kultur. Svag för synthesizers som tar plats, sångare som inte tar plats, artister som testar gitarrens möjligheter, trummor och bas som lirar ihop, sextiotalets psykedeliska feeling, sjuttiotalets gråbrundammiga ljudbild, åttiotalet och alla dess mästerverk, krautrockens monotona motorvägar, ambient och gnistrande electronica, den tidiga hårdrockens power, softrockens fluffiga men också sorgkantade moln, folkrockens ursprunglighet, Canterburyscenens fantasterier, popens harmonier och melodier och potentiella elegans, det torra och kantiga drivet i new wave och postpunk, alternativrockens skevhet och dissonans, minimalism, filmisk känsla, hypnotisk skörhet, meditativt skimmer, långsamt torkande färger.

PM Jönsson:

Uppväxt i Falkenberg. Bosatt i Göteborg sedan 1990. Tidiga inspiratörer var två morbröder vars skivbackar jag uppfattade som magiska platser. Upptäckte mycket musik på 80-talet via P3:s radioprogram. Det blev mycket indiepop och indierock samt upptäckter i hela musikhistorien, sextiotalet, soul, jazz, elektroniskt, experimentellt av olika slag, musik från hela världen. Jag började skriva om musik i de sena tonåren, recenserade konserter i Hallands Nyheter, och har skrivit i Göteborgsposten sedan 1996. Något sånt. Skriver – förutom i soundofmusic - även i Sonic, och ibland i Lira. Pluggar till bibliotekarie. En målsättning är att skrivandet alltid skall vara under utveckling.

Mats Gustafsson:

Född östgöte, numera boende i en modern småstadsidyll i Storstockholms ytterkant. Brinner för stadsplanering, högkvalitativ öl, landskapets obeskrivliga skönhet och musik som tänjer gränser. Finner musikalisk extas i gränslandet mellan ljud och oljud, i oväntade möten och hos musiker som lyckas sätta ljud till det obeskrivbara. Gillar mycket men skriver helst om dimhöljd folk, hypnotisk noise, repetitiv psykedelia, dissonant rock, kristallklara droner från havets botten och minimalism från världens mest outforskade hörn.

Magnus Nygren:

I slutet av 1980-talet fascinerades jag starkt av radions program Improvisation direkt och Studio onsdag i P2. Fröet tog dock några år att utveckla sig då jag var fullt upptagen av Henry Cow, Frank Zappa, John Zorn och andra experimentmusiker. Samt av indie-popen som härjade i Luleå, inte minst i form av Bear Quartet där jag spelade trummor fram till och med första skivan. Numera är jag enbart lyssnare och skribent. Som lyssnare vill jag överraskas, få mental inspiration, njuta och då spelar det ingen roll om det är jazz, impro, nutida, rock, electronica eller pop. Som skribent har jag en stor vilja att berätta att det finns så mycket fantastisk musik som bara väntar på att bli upptäckt och lyssnad på. Jag bor sedan mer än tio år med min familj i Stockholm och skriver även om experimentell musik i Svenska Dagbladet.

Thomas Millroth:

Ort: Österlen och Malmö. Område: böcker, artiklar om konst och musik, uppläsningar, föreläsningar.
Likt Han Bennink bör Thomas Millroth kallas etceterist. Ordens trollkraft upptäckte han genom sin mor, Dagens Dikt och Rut Hillarp. Musiken började med barndomens extatiska upplevelser av Little Richards ”Tutti Frutti” och Bo Nilssons ”Quantitäten”. Ett tidigt möte med Olle Bonniér i Vällingby öppnade konsten. Millroth anade att kulturens essens fanns utanför allfarvägen. Dock, till skillnad från Bennink, var Millroths enda utförsgåva att skriva, en begränsning han accepterat genom att blanda ihop konst och musik med allting annat. Ända sedan ungdomen har han likt Hercules och Robert Johnson stått vid skiljevägen utan att kunna bestämma sig, vilket illustreras av fotografiet från favoritstaden Berlin.

Tobias Norström:

Stockholmare med rötterna, likt rikstenoren Jussi Björling, i Sveriges Baltimore, Borlänge. Byråkrat och hipster som lystrar till allt nedtonat, återhållsamt och känslofyllt. Knarkar populärkultur, gör podcast och frotterar sig med huvudstadens snyggaste människor. Har ofta för stora ambitioner. Famlar ängsligt efter en fast identiet och knutpunkt, oftast genom drömska abstrakta uttryck och alla former av pop. Läser dagböcker, generationsromaner, finlitteratur, science fiction och Walter Benjamin. Älskar allt med pretentioner och för stora anspråk, strävar ständigt efter att skriva enklare och kortare...

Johan Redin:

Är fd nihilisten och anarkopunkaren som, förmodligen den enda, belönats av Svenska Akademien. Har bakgrund i den akademiska världen, med studier i filosofi och estetik. Därtill också bokhandlare under många år. Att översätta lyssnandet i en språklig gestaltning är en utmaning som sporrar mig till att undersöka skapandets alla tänkbara intriger, ett centripetalt nav dit ständigt nya intresseområden tycks dra sig. Spelar också slagverk, ibland med kedjor och kottar, ibland med den elektriska anomalin differnet. Sedan en tid tillbaka också redaktör och kritiker för tidskriften Nutida Musik samt forskare med uppmärksamheten riktad mot det kulturella minnet.

Sven Rånlund:

Uppvuxen i stålverksproggens Luleå; bosatt i Järntorgspostpunkens Göteborg; född med pianofingrar; blev tidigt het av Mahlers 5:a och Petterssons 7:a; fuskade mig igenom långa år av klassisk gitarr; vidare till elgitarr, senare bouzouki, numera fast i syntar, sladdar och pluggar; har med gehörsöron närmare till musiken vid sidan än inuti notbilden; arbetar sedan snart 20 år som kulturskribent och kritiker vid Göteborgs-Posten; är verksamhetsledare för musikriksförbundet RANK; skriver för långsamt, tänker för fort; anser att allt skapande rinner ur samma källa; önskar att mitt eget skrivande ska kännas, åtminstone lite. Krisar det svalkar alltid Tranströmers devis om att man blir aldrig färdig, och att det är som det skall. Ord att skriva och leva för.