Mats Gustafsson får pris

Telefonen har gått het i Mats Gustafssons hem i Wien i Österrike de senaste dagarna. Medier från Sverige och Norge har intervjuat honom och vänner har ringt och gratulerat. Nordiska Rådets Musikpris medför en hel del uppmärksamhet.

– Det är jävligt positivt! Nu är det jag som har lyfts fram, men framförallt betyder det mycket för musikgenren, säger en blygsam Mats Gustafsson via en skypelinje från Wien.

– Men det är ju kul för mig personligen också. Priser som ger en glasvas är ju också kul, men på ett annat sätt. Det här priset innebär att jag kan genomföra projekt jag annars inte hade kunnat. Jag och Paul var ju med The Ex i Etiopien tidigare i år, möjligheten att finansiera sådana projekt blir ju större nu. Men det betyder också att jag kan uppdatera mig instrumentmässigt.

Priset har delats ut sedan 1965 och har framförallt gått till tonsättare och artister inom den nutida komponerade musiken. Endast två jazzmusiker har fått det tidigare, basisten Nils-Henning Ørsted Pedersen och trumpetaren Palle Mikkelborg, och de befinner sig mestadels inom den mer traditionella jazzen. Att priset i år skulle gå till någon inom improvisationsmusiken gillar naturligtvis Mats Gustafsson. Medier lyfter upp musiken och fler får chansen att upptäcka den.

Trycket på honom själv är dock redan stort. Han spelar 175-180 gig per år. Dessa dagar är han hemma efter att ha spelat i London förra helgen med bland andra John Russell, och snart bär det av till USA och Kanada för spelningar på OkkaDisk Festival i Milwaukee och sedan miniturné med The Thing och Gordon Grdina Trio i Kanada.

– Just nu är det lite för mycket. Jag säger nej till nästan hälften. Det är lite skämmigt att säga det, när jag vet hur svårt det är för en del. Men det har varit en lång väg. Man får se till att det blir balans mellan relationer och musik.

Men du som spelar så mycket live, finns det inte tillfällen när det går på rutin?

– Det går inte. Publiken känner om man går på halvvarv. Jag kan inte hålla tillbaka, även om man är nära avgrunden ibland. Jag lägger fan ner om jag inte känner den där kittlingen. Det är mycket mer än ett jobb, det är ett kall.

Den nämnda kittlingen började faktiskt sina för sju åtta år sedan. Men en time-out under fem månader fick honom på rätt köl igen.

Men vad är det inom improvisationsmusiken som tilltalar Mats Gustafsson så mycket?

– Pengar!, säger han och skrattar.

– Det är en lång förklaring egentligen. Men kortar man ner det handlar det om kommunikation. Improvisationsmusiken har sammanhang, tillstånd och kopplingar på flera nivåer. Till livet, men också till andra konstformer: litteraturen, bildkonsten. Musiken har gett mig nycklarna till detta. Det är en jävla ynnest att få den här kicken. Jag är skyldig musiken ganska mycket. Utan den hade jag inte varit den jag är.

Hur ser det ut för improvisationsmusiken i Sverige idag, i världen?

– Nu bor jag ju inte i Stockholm. Men min mentor Raymond Strid ger rapporter. Det är bra energi, men det går inte att leva på musiken. Det finns ställen att spela på, Hellsten, Glenn Miller och Fasching har ryckt upp sig. Musikaliskt är det en bra tid, men inte överlevnadmässigt.

Kommuner och Kulturrådet borde kunna ge bidrag, enligt Mats Gustafsson. Han jämför med när han själv etablerade sig och det fortfarande fanns bidrag att få. Framförallt Gush (med Raymond Strid och Sten Sandell) fick hjälp med finansiering. Med långa resor ner till Europa var det nödvändigt med bidrag för att få initiala kontakter med musiker och arrangörer.

– Det är det som sker i Norge. De har ungefär halva Sveriges befolkning, men två-tre gånger så stora bidrag. Man ser många unga norska musiker som är ute och spelar och då vill jag nämna två som är fantastiska, basisten Jon Rune Strom och vokalisten Stine J Motland.

Men Norge är ett unikum. I England finns många ställen men inga pengar. I Schweiz, Danmark, Frankrike, Österrike och Holland är det hyggligt med pengar.

Vad som händer i Sverige återstår att se. Stilleståndet efter Rikskonserters nedläggning råder dock fortfarande. Kanske kan uppmärksamheten kring priset till Mats Gustafsson ge några ringar på vattnet.