Tortoise tillbaka med ny skiva

Hur undviker man att upprepa sig? Det kan vara lätt att hamna i en bekväm fälla. Svårt att kasta sig ut i nya territorier och bevara någon slags kärnestetik. Det har Tortoise – precis som många andra band och artister – brottats med. Chicagogruppen definierade och utvecklade ett sound, blev synonyma med ”postrock”-genren, men alla skivor de har släppt sedan milstolpen ”Millions Now Living Will Never Die” (1996) har till viss del ifrågasatts och kritiserats av kräsna lyssnare. Många har väntat på en ny Tortoise-skiva som öppnar dörrar till såväl det förflutna och framtiden, ger riktlinjer in i dagens mångfasetterade ljudkosmos.

”Beacons of Ancestorship” - gruppens sjätte album om man räknar bort samarbeten, remixprojekt och boxen ”A Lazarus Taxon” (2006) – är knappast epokgörande, men en vital återkomst, det var längesedan Tortoise kändes lika levande.

När jag ringer Douglas McCombs, som är i London för att prata med europeisk press, börjar han med att berätta att det numera tar tid för dem att skapa nytt material som de är riktigt nöjda med.

– Skivan har tagit säkert fyra år att spela in. Det har varit en lång process. Vissa grejer blev klara i februari i år, andra har tre-fyra år på nacken. Det blir svårare och svårare för varje skiva att göra låtar som känns bra. En annan sak som präglade arbetet var hur vi bestämde oss för att jobba, vi träffades några gånger varje år för korta, intensiva inspelningsperioder.

Tortoise förra album - vid sidan av den nämnda boxen och coverplattan ”The Brave and the Bold” (2006) med Bonnie ”Prince” Billy - ”It´s all Around You” (2004), väckte inte någon större entusiasm.

– Där försökte vi finslipa vårt sätt att spela. Vara perfekta. Den skivan var väldigt komponerad. Nu har vi varit mer öppna, någon i bandet har presenterat en utmaning, en idé, som vi har försökt att lösa, slumpelement har även haft stor betydelse.

Det är mycket synthar på skivan. Analoga ljud som far omkring, busar, bråkar, och skapar en pigg, energisk känsla. Var det något ni bestämt från början?

– Ja. Vi var lite trötta på malletinstrument (exempelvis xylofon och marimba, reds anmärkning) som har varit en viktig del i vår musik, alla tre slagverkarna i bandet var mer sugna på att använda synthesizers för att förändra musiken.

Jag har inte intervjuat någon annan medlem i Tortoise, men bilden jag har fått av basisten Douglas McCombs är att han är den lugna klippan jämfört med de mer spattiga rytmmaskinerna John McEntire, John Herndon och Dan Bitney och gitarristen Jeff Parker. McCombs pratar långsamt, med tankepauser, möjligen även trött efter en lång dag med intervjuer. Han har en låg profil i bandet, men var med från början, Tortoise startade som en duo när McCombs och John Herndon ville utforska ny musik vid sidan av indierock- och punkbanden de spelade i på 80-talet

Från början var Tortoise uteslutande ett studioprojekt. Är studion lika viktig idag?

– Ja, det kan man säga. Det är så vi jobbar, de flesta idéerna föds i studion, det är en del av kompositionsprocessen. Men jag och John Herndon kom tidigt på att det skulle vara kul att spela live, och då behövde vi mer folk i bandet. Annars kan man säga att gruppkänslan är det viktigaste sedan vi blev ett ordentligt band, fem personligheter som går in i musiken.

Jag frågar Douglas McCombs om han kan välja ut några nyckelhändelser i Tortoise historia, som stakat ut vägen för gruppens utveckling.

– Först måste jag ta upp att vi överhuvudtaget har en publik. Vi blev väldigt förvånade och glada över att så många gillade musiken som är ganska esoterisk. Och sen vilka vi började samarbeta med så klart. Det hände mycket när John McEntire blev medlem. Vi hade ingen aning om att han var så intresserad av produktion och studioteknik. Vi gillade hur han spelade trummor och tyckte att det skulle vara spännande med två trummisar i bandet. Så det blev självklart att använda oss av hans kunskaper, och då öppnade sig ännu fler vägar att göra något annat än den rockmusik som vi mest hade sysslat med tidigare. Och så när Jeff Parker kom med i bandet fyra, fem år senare. Jag har lärt mig så mycket av honom, förstår musik på ett annat sätt genom honom, och Jeff har lärt sig mycket av oss, han kom från en skolad jazzbakgrund, han tyckte om vårt sound, men kunde ingenting om undergroundrock, det har varit, och är fortfarande, ett intressant, stimulerande utbyte.

Douglas McCombs har sedan 80-talet varit medlem i rockbandet Eleventh Dream Day, spelat in skivor med Pullman och Brokeback, och han har nyligen spelat in en duoskiva med den minimalistiska gitarristen David Daniell. Tortoiseträdet har många grenar, andra medlemmar har spelat/spelar ibland annat Isotope 217, Chicago Underground -konstellationer och The Sea & the Cake. Ett projekt som direkt påverkade ”Beacons of Ancestorship” var skivan McEntire, Bitney och Herndon släppte sommaren 2007 under namnet Bumps på hiphopskivbolaget Stones Throw.

– Det är en breakbeatplatta kan man säga, egentligen gjord till dj:s, med coola rytmer och trumbeats som man kan laborera med. Flera låtar på Tortoiseskivan har hämtat idéer härifrån.

Även om Tortoise inte har varit superaktiva med skivinspelningar de senaste åren har de turnerat en del. Testat nya låtar inför publik.

– Vi gjorde tre spelningar nyligen, och spelade ungefär två tredjedelar av den nya skivan, en del låtar har vi inte listat ut ännu hur vi på bästa sätt ska göra live. Det är jätteviktigt för oss att komma ut att spela, och inte bara efter en ny skiva, vi gjorde en lång turné i USA för två år sedan som vi tyckte var den bästa vi någonsin gjort.

Tortoise spelar i USA, Japan och Europa i sommar/höst, men än så länge är ingenting bokat i Skandinavien.