Det börjar bli allt tydligare att electronican har lämnat knastret och glitchet bakom sig. För mig har det varit obegripligt att man har stått och stampat på samma ställe så länge. Användningen av akustiska instrument, fältinspelningar och framför allt närmandet av improvisationsvärlden har plöjt ny mark för det annars så datorcentrerade formen. Plötsligt känns laptopen som ett kreativt instrument i mina öron, någonting annat än den mirakelmaskin som producerar allt från minsta sprak till orkestrala wagnerdängor.
En betydande del av nytänkandet har kommit från framförallt Österrike och Tyskland med bolag som Staubgold, Charhizma och band som t.ex. Trapist. Från Österrike kommer också Alexandr Vatagin som är bosatt och verksam i Wien. Vatagin har lyckats alldeles utomordentligt med sin andra soloskiva Shards. Hans första skiva Valeot släpptes 2006 på det svenska numera nedlagda bolaget Mirakelmusik. Det är en mycket kort skiva, strax över tjugo minuter och det formatet gör resultatet ännu mer övertygande.
Vatagin har ett totalt grepp om det musikaliska tillstånd han vill förmedla. Det är en mästerlig blandning av fältinspelningar, dator, bas, cello, glockenspiel, elvispar samt en uppsjö objekt och dokumentära ljud som man omedelbart relaterar till men sällan kan peka ut. Resultatet är en mosaik av olika ljudlager som nyanserat läggs på plats i olika charmerande mönster. Det hörs att det inte är slump att resultatet låter så bra: Vatagin är lyhörd och jag är övertygad om att det här bara är en början på en mycket intressant musikalisk utveckling. Som sagt, skivan är bara drygt tjugo minuter men för mig har den redan räckt i över ett halvår och det finns en hel del kvar.
Kommentarer
Skriv ny kommentar