När den irakisk-amerikanska trumpetaren Amir ElSaffar debuterade under eget namn för fyra år sedan med albumet Two Rivers hördes en originell röst som förenade modern amerikansk jazztradition med musik från Mellanöstern, främst irakisk maqam. Det var en superb skiva och Inana fortsätter i samma spår.
Större delen av skivan är en svit i åtta delar, tillägnad Inana, gud i mesopotamisk mytologi, som står för kärlek, fruktbarhet och krig. Enligt en kort text på skivans baksida är Inana modellen för senare kvinnliga gudar i mellanöstern- och medelhavsområdet, som Ishtar, Afrodite och Venus. Amir ElSaffar har byggt Inanasviten på myter som tagit sig in i maqammusiken, gudens ofta kaosartade svallvågor får musikalisk dräkt via mikrotoner, intervaller och instrumentering.
Amir Elsaffar (trumpet, sång, santour), liksom resten av bandet – Ole Mathisen (saxofoner), Zafer Tawil (oud, slagverk), Tareq Abboushi (buzuk), Carlo DeRosa (bas), Nasheet Waits (trummor) - är vidunderliga musiker, och det är en njutning att höra hur jazzen och maqammusiken förenas, slingrar sig in i varandra, blir ett uttryck, en större helhet, via ElSaffars kompositioner; han är unik i sättet att bygga nytt av sina två musikaliska traditioner, ingen som jag har hört har gjort det lika bra.
Mathisen var inte med på förra skivan, han spelar både sopran och tenor, och fungerar perfekt ihop med ElSaffars passionerade, blixtrande trumpetspel. Jag fastnar särskilt vid det längsta spåret "Journey to the Underworld", baserad på en berättelse där Inana blir bedragen av sin syster, hänger som ett lik i tredagar innan hon räddas av demoner, och hämnas herdeguden Dumuzi som i sin tur hamnar i dödsriket. ElSaffar sjunger, vilket tillför en extra dimension, hela bandet briljerar kollektivt och i solon.
Amir Elsaffar Two Rivers Ensemble live i Sverige – det vore något!
Kommentarer
Skriv ny kommentar