“... my main goal is to create a common point between experimental rock, gasious atmospheres and human meetings”.
aMute, belgiske Jérome Deusons band/soloprojekt, släppte sin debutskiva “Hundred Dry Trees” 2004, och har ofta blivit jämförd med artister som Fennesz och Tim Hecker. Och visst, han rör sig onekligen någonstans i gränslandet mellan post-rock, electronica och folk. Men till skillnad mot den rent instrumentala debuten har Deuson nu, förutom den obligatoriska gitarren och de elektroniska ljuden, lagt till både cello, violin, trummor och sång; förutom Deuson själv sjunger bl. a. Jenna Robertson från Avia Gardner (som ligger på samma bolag).
Rösten blir här ytterligare ett väl integrerat element i den vackert dekonstruerade, brusande, collageliknande ljudvärld som Deuson målar upp i låt efter låt; den ömsom skrapar och bänder, ömsom glittrar och glider in och ut ur lyssnarens öra. Ibland träder det melodiska fram starkare och i längre mer sammanhållna partier, som i låten “Oh, le Zeppelin”. Inledningen påminner om det minimalistiskt, repetitiva hos svenska Tape, men övergår sedan till att låta mer gitarrbaserat och atmosfäriskt. Eller som i “The Floating Boat” och “Hit My Country”: efter en utdragen, elektroniskt sprakande och gitarrmanglande alternativt ljuvt skärande cellognisslande inledning går musiken över i ett annat skede, byter ton, och blir i det närmaste ett slags drömsk gitarrpop med trummor och sång.
Tänk shoegaze-electronica i samma anda som nyare, helt instrumentala band såsom Belong, eller skört sprakande elektro-akustiskt som hos svenska Library Tapes. Men i en egen, helt bedårande och förförande kombination. Det är starkt men brustet, brutalt (sönder)brutet, och uppbyggt på nytt.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar