Ann Rosén Thimble Noise

[bus med brus] Ur det lilla skapar konstnären, kompositören med mera Ann Rosén en stor mångfacetterad ljudlig värld. Som jag förstår det är skivan Thimble Noise en variation av det fyrdelade projektet Zonula Occludens vars ZO-4 uruppfördes med elektronik, körer och musiker i Eric Ericsson-hallen på Skeppsholmens dag i september i år. Enligt Wikipedia är zonula occludens (”täta fogar”) den ogenomträngliga barriär som bildas i området mellan två celler vars membran sluts samman. I Ann Roséns Thimble Noise är det bruset som håller samman cellerna, det vill säga det musikaliska stycket. Och det är trångt i denna mikroskopiska och likaledes mikrotonala värld. I stycken som ”Bladbrus/Page noise”, ”Krita/Chalk” och ”Fingerborgsbrus/Thimble Noise” kan jag inte tolka det som annat än att det är ljud från dessa materiella ting som med hjälp av studions verktyg uppdagas och tar form i Roséns händer. En typ av förstoring således. Spännande nog känns det som att man i var och ett av de sju styckena förflyttas in i mycket små men väldetaljerade små rum där laddade celler söker sig runt i den begränsade etern. I den bemärkelsen är Ann Roséns musik rumslig, den befinner sig på avgränsade områden utan att för den skull närma sig minimalismen. Variationen är tydlig, det trasiga i ”Brusspår/Noise Track” skiljer sig från de accelererande klangerna i ”Runtom/Surrounding”. Och det rena bruset får ibland konkurrens av andra ljud.