Anna von Hausswolff: Singing from the Grave

Det är inte särskilt vanligt att i en och samma låt sjunga på svenska och engelska. Jag kommer att tänka på Bear Quartets ”Super Confidence” när Mattias Alkberg efter flera minuter sjunger några rader på svenska. Ett konstnärligt grepp som bottnar i en stort självförtroende. Här har vi någon som gör precis som han vill. Dessutom ger det musiken ytterligare en dimension. ”Super Confidence” kommer alltid vara en av mina favoritlåtar med Bear Quartet. Anna von Hausswolff gör samma sak på ”Old Beauty/Du Kan Nu Dö”, en av de starkaste sångerna på debutalbumet Singing from the Grave. Vinken finns redan i titeln, men man hajar ändå till och lyssnar extra noga när hon i slutpartiet sjunger på svenska.

Att skivan skulle vara bra förvånar inte efter livekonserter och vinyldubbelsingeln där Anna von Hausswolff bland annat tolkar ”Gloomy Sunday” som Billie Holiday, Diamanda Galás och många andra spelat in. Två av låtarna från singeln – ”Track of Time” och ”Pills” – är även med på albumet. ”Track of Time” är i mina öron det svagaste kortet, i det närmaste en powerballad, med en ganska konventionell singer/songwriter-struktur, även om Anna von Hausswolff lekande lätt flyger förbi fastlåsta uttryck och genrer.

”Pills” är mycket bättre och – tillsammans med ”Lost at Sea” - albumets mest dramatiska och producerade låt. Producent Henryk Lipp låter ofta Anna von Hausswolffs röst och piano vara i centrum, men här kan man nästan höra paralleller med Blue For Two. På ”Lost at Sea” kan hon i ena sekunden ta ut svängarna ungefär som en annan göteborgsk vokalakrobat, Mariam Wallentin, för att i nästa ögonblick sjunga några rader som en kolugn nattklubbssångerska. Hon sjunger oerhört bra och rör sig mellan total balans och oförutsägbara stickspår. Tar i när det behövs, sjunger tyst när det behövs.

Anna von Hausswolffs fascination inför Diamanda Galás är tydligast på titelspåret. Tänk bara på titeln, men även blues/gospel-känslan i låten. Stavelser böjs ut, sången är mörkare. ”Above All” har en ljusare grundfärg, med ett förlösande lyft i refrängen som får det att knottra i kroppen. Pianoinledningen på ”I Am Leaving” får mig att tänka på Rachel´s. Vacker musik. Men utan att vara utslätad på något sätt. Dramatisk på rätt sida av stupet.

Jag har sparat den bästa låten till sist. ”The Book”. Snudd på tio minuter. En bok kan ju vara ett hav och jag tänker mig ett hav, en roddbåt, Kate Bush sitter där, på en ö, Anna von Hausswolff tar sig igenom regn, dimma, stark sol, askmoln, ibland är det stilla, kav lugnt, vågorna ökar, hon ror vidare, mot ett mål som finns där, någonstans, bakom horisonten.