Benjamin Koppel spelar sopransax, altsax och tubax på ”Contemplation”. Han är dröjande, avvaktande, smetar ut tonerna. Vore det inte för omgivningen skulle hållningen vara litet besvärande. Men här arbetar han medvetet med en tonbild som samtidigt är bakgrund och ger en stark klangfärg åt styckena. Svänget är lättsamt och litet gycklande, särskilt då Marilyn Mazur träder fram. Det finns många stycken som präglats av hennes multirymtiska klangrika uppfattning. Trummorna talar till oss. Den andra viktiga gestalten på skivan är förstås Paul Bley. Anslaget är perfekt. Klangerna kastas in som självklarheter. Rytmerna är precisa, han iakttar pauserna nyfiket lyssnande. Som om han själv bara förundrat väntade på vad som kommer härnäst. Tystnaden kan vara lång. Den sträcker sig och håller andan precis så länge som behövs. I ”Off Hand” sätter Bley en dramatisk början, tystnar, väntar, tills Mazur bryter tystnaden med sina talande trummor.
Skivan bygger helt och hållet på aktörernas personliga uttryck. Där skapas spänning. Intresse. Och musikerna förser oss med en väl avmätt tilldelning. Sällan sträcker de ut. De lockar på oss, bjuder litet grand, drar sig tillbaka. Det är ett retfullt och subtilt sätt att skapa musik, som fungerar, då musikerna är så stora individualister som här. Ett album fyllt av intressanta fragment. En strålande och urcool jazzskiva. Ovanligt idag.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar