Birgit Ulher är nog en av de jämnaste och starkaste friformarna. Med sin trumpet skapar hon långa flöden, där både luft och mässing blandas; till detta lägger vi olika små objekt, högtalare och vad vet jag för förstärkta grejer. De blir aldrig riktigt lika abstrakta saker ur Cages förråd som hos Keith Rowe. Här är det fullt påtagligt, hörbart. Njutbart, kan jag också tillägga.
Ulhers sju duostycken med altsaxofonisten Heddy Boubaker är en enda lång rad av lyckokast. De hakar i varandra, ibland byter instrumenten så att säga plats, de låter i alla fall inte som förväntat. Små föremål kvider och piper och framför allt är det en lycklig orgie av utandningsluft, läppar och metall i ett ständigt flöde.
Än en gång en spännande skiva med Ulher. Numera klassisk friform, visst, men så personligt och lättsamt att vem som helst måste ge sig. Dessutom med en strålande förpackning: dämpat grön mot svart och med utsökt stil. Vackert skuret dessutom.
Kommentarer
Skriv ny kommentar