Lucio Capece spelar här basklarinett, sopransax, diverse preparerade prylar, Birgit Ulher hörs på trumpet och radio. Capece har samarbetat bland andra med Radu Malfatti. Då förstår ni attityden. Inga konventioner står stadigt. Skimret i minsta ljud granskas.
Ulher framstår alltmer som en av de märkligaste trumpetarna i den nya omvärderande instrumentalistgenerationen. Då de två spelar ihop händer märkliga saker. Det är musik i ljudliga täta strukturer. Till att börja med hörs tydligt vem som är vem. Ja, det gör det väl hela vägen, men inte på det vis vi är vana.
Inspirerade av varandra blir spelet som ett slags eko-lek. Ett anrop motsvaras av ett stympat svar. Var är du? - är du... Ljudlikheter uppstår, klanger fångas upp och bearbetas med de respektive instrumentens särdrag och möjligheter.
Resultatet blir en makligt slingrande ljudström. Det är ovanligt rytmiskt. Det flödar men utifrån ett slags ljuskaraktär. Hur skimrar detta? Så fogas liksom spegelbilder till reflexerna. Resultatet är förstås oemotståndligt.
Impressionistisk ljudkonst utan impressionism. Det är liksom bara ljuset kvar. Det är komprimerad duomusik så tät att själva musiken klingar lika spänningsfyllt som oväntade pauser. Det hörs oerhört fräscht och klart.
Kommentarer
Skriv ny kommentar