Birgit Ulher spelar trumpet på ett alldeles särskilt vis. Jag hör hennes läppar, beröringen känns, luften väser varm. Det är som om hon med största iver samtidigt befann sig både inne i och utanpå sitt instrument. Instrumentet är också som en hunds nos som undersöker den närmsta omgivningen. Här skapar Gregory Büttner små diskreta knackljud, fräsiga elektroniska påminnelser om vakenheten, som om vår trumpetare gått in i trance, vilse i instrumentet.
Det är en spännande och förtätad duoskiva på endast en liten tretums-CD, som berättar hur hisnande långt man kan nå med den korta dikten eller täta novellen. Det är musik som mer liknar en buljongtärning än en middagsbjudning.
Kommentarer
Skriv ny kommentar