Sedan solodebuten ”Guitar” har gitarristen David Stackenäs spel utvecklats i en riktning mot det mer stillsamma och dronebaserade. Det märks redan på duoplattorna med Martin Küchen och Mats Gustafsson. Men på ”Bow” drar han det till sin spets.
”Bow” är en lysande minimalism skapad av fem gitarrer och lika många fläktar. Fläktarnas propellerblad, vilka är utbytta mot kraftig tejp i olika längder, monteras fast mot gitarrernas strängar och snurrar fram övertoner som i det närmaste tycks leva egna liv med små förändringar som ger musiken skiftande färger. Resultatet blir en vibrerande och fyllig drone som trots sin täthet ger musiken en prägel av stillhet. Det är både mäktigt och vackert.
Grunden är i stort sett den samma under låtens 36 minuter. Det är snarare ”ytskiktet” som förändras. De fem gitarrerna zoomas försiktigt in var för sig och dess ljudskapande lyfts upp i förhållande till övriga. Ibland hörs det hur fläkten slår an mot strängarna och skapar snabb fast rytmik, men oftast flyter tillslagen ihop till en vibrerande ton.
Ursprungligen skapades musiken till en utställning med konstnären Anna Nyberg på Galleri ETC i Stockholm. Jag kan tänka mig att Stackenäs musik är ett fungerande tillskott till en visuell konst. Men det fungerar hur bra som helst även utan den. Att den verkar under så lång tid gör att den formar sig till en installation i sig själv.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar