Dead C Secret Earth

På senare år har nya zeeländska the Dead C i hög utsträckning fokuserat på att utforska långsamt sjunkande skepp fullpackade med intensiva droner. Avståndet har på ytan verkat långt till deras ursprung, den metamorfos av massiva betongväggar armerade med distortion, halsbrytande hypnotisk repetition och maniskt trumspel som karaktäriserade deras tidiga skivor.

På ”Secret Earth” återvänder man till sina skitiga och vagt melodibaserade rötter med fyra långa spår som inspelningsmässigt låter som Bardo Pond spelat genom grannens ytterdörr. Ljudkvalitet har aldrig varit denna trios adelsmärke och här når kaffeburksljudet om inte nya dimensioner, så åtminstone gamla. Ljudbild är dock det allra minst intressanta med the Dead C. Det finns något svårgreppbart med deras isolationistiska tolkning av den experimentella rockformen som har få motsvarigheter. Visst finns det efterföljare men man slår an en ton som få haft kapacitet att matcha. Kanske är det melodierna som faktiskt alltid finns där någonstans i bakgrunden oavsett hur hård och feedbackdränkt resten av musiken kan te sig, eller kanske är det de plötsliga förändringarna från det tajta och stillsamma till det formlösa och trasiga som gör det. Det må vara svårt att sätta fingret på precis varför men the Dead C är och förblir unika.