Det finns udda områden i improvisationsmusiken. Nej, jag tänker inte på Mellanöstern eller Sydkorea. Närmare än så tar sig improvisationen oförutsedda vägar. Naturligtvis med sin speciella bakgrund som startblock. I Schweiz till exempel, som ju mycket mer än kretsen kring Intakt i Zürich.
Detta album på schweiziska jazzetiketten Altrisuoni ligger i gränslandet där elektronisk och akustisk musik möts. Denis Beuret är en professorligt erfaren trombonist av det där viga slaget med rötter i jazzens friform lika väl som konstmusik. Vinz Vonlanthen är gitarrist med smak för böljande klanger. Hans Koch är basklarinettist och sannerligen värd mycket större uppmärksamhet. För ett par år sedan hade jag haft glädjen att lyssna på några framträdanden, som jag entusiastiskt berättade om för vänner och bekanta. Och till min förvåning bekräftade alla att de antingen hade hört talas om honom eller själva lyssnat. Entusiasmen var inte att ta fel på. Andra klarinettister lyfts fram idag, kanske mer explosiva, men i mina öron är nog ändå Hans Koch den verkligt store spelaren bland dem. Med den här trion gör han klangliga storverk. Beuret fläskar på, fyller upp och målar med bred pensel. Vonlanthen mal med svepande rörelser in ljusa klanger. Men i detta slinker Koch runt och stökar till det. Ett bedövande muller blandas med otåliga rusningar. Hans ton är mullig och fyllig, attacken är direkt.
Trion improviserar tjugofyra mer eller mindre korta stycken, där finns inte en död punkt. Utan tvekan ett av de fräschaste friform eller frijazzalbumen på mycket länge.
Kommentarer
Skriv ny kommentar