Dove Yellow Swans: Live During War Crimes #3

Det var svårt att ta George W. Bush på allvar till en början. Han var ju som en serietidningsfigur, en liten mobbare som kläckte ur sig plattityder och gömde sig bakom oljepengar och en illaluktande kristenhet. I och för sig hade en b-skådis varit amerikansk president tidigare och två år efter Bush den yngres presidentkarriär inleddes valdes Arnold Schwarzenegger till guvernör i Kalifornien. Men ändå. Har det funnits någon mindre kompetent president i USA:s historia? Dumt att fokusera på Bush egentligen, de mest otäcka personerna var hökarna, makten bakom ansiktet: Cheney, Rumsfeld, Wolfowitz, och så vidare.

Bush var president mellan 2001-2009. Den amerikanska noise/drone-duon Yellow Swans bildades i Portland, Oregon, 2001 och avslutade sin produktiva karriär 2008. Det känns inte som en slump att noise blev en av de mest vitala musikaliska uttryckssätten i USA när landet styrdes av en sådan aggressiv, blind, konservativ regim. Många har dragit paralleller med Reaganåren under 80-talet när hardcore och taggig indierock växte fram som en motrörelse till den politiska makten.

Det är delvis titeln som gör att jag hamnar i den här typen av tankebanor. Live During War Crimes. Skivan släpptes nyligen (Release The Bats har släppt volymerna 1-2 i samma serie tidigare) men Pete Swanson och Gabriel Mindel Saloman bestämde sig alltså för att lägga av, ta andra steg, göra musik utan varandra. Vi får fyra inspelningar, långa låtar, inspelade i Chicago, Portland och Iowa City 2007 och 2008. De laborerade ibland med sitt namn med ett extra ord, alltid på bokstaven D.

Och visst kan man i musiken höra ett land, en värld, som vrider och vänder på sig av smärta, dåligt samvete, ilska, indignation, men som omformuleras till energi, ljud, och långsamt växande vrål. Ibland låter det som en skitigare, smutsigare, råare variant av Godspeed You! Black Emperor. Jag får i alla fall samma känsla, det är svart, ett soundtrack till kaos och förvirring, men längst inne i kärnan finns det lågor av hopp som VÄXER och regnar ner i ett frätande landskap. Någon läser tidningen. En annan demonstrerar. En tredje bildar ett band. Köper en billig gitarr, letar upp gammal elektronik, klistrar ihop kassettremsor.

Jag har bara hört ett par skivor med dem tidigare - men har gillat rubbet. Det finns många olika skikt i musiken, som kan sträcka ut sig i psykedeliska gitarrpilar, besöka mystiska vattenhål, och banka in sig i trasiga metallskulpturer. De hade en utpräglad improvisationsådra, varje konsert skulle vara den andra olik, och det märks här, i detta förlösande livedokument.