Min kunskap om dansk musik har tyvärr aldrig nått samma nivåer som kring våra andra nordiska grannländer. Om det beror på musikalisk kvalitet eller ej kan vara osagt men att döma av Magnus Olsen Majmons Elektronavn är det andra parametrar som styrt detta. ”Songs of Impermanence” visar sig omedelbart vara en omtumlande, nästan fysisk upplevelse med spöklikt kusliga, hemsökta droner konstruerade från klarinett, röst, gitarr, orgel, flöjt, gong, harpa, fältinspelningar och percussion.
Vi serveras två långa hallucinogena spår varav det första, ”Loss Grief Perishableness” ser strängar skrapas och täta, korrosiva droner med en grad av etnicitet tränga in, under och genom en otäckt distanserad, ordlös sånginsats. Abstrakta övertoner böjs och vrids bortom igenkännlighet till ett ljudmonster som låter lika delar Sandoz Lab Technicians, Pelt och Vibracathedral Orchestra. ”Impermanence Emptiness” är inte fullt lika skrämmande och mer melodisk men är ödesmättad på samma sätt som Charalambides tidiga skivor. Mörka akustiska meditationer färgas av en ansenlig dos maskerade gitarrer, munspel och orgel till en egendomlig känsla av obehag, olust och ren och skär njutning.
(Publicerad 2007)
Kommentarer
Skriv ny kommentar