Evan Parker & Joe McPhee: What / If / They Both Could Fly

Evan Parker & Joe McPhee
What / If / They Both Could Fly
Rune Grammofon, RCD 2149

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2013-10-30 11:18

What / If / They Both Could Fly är en härlig live-inspelning med två giganter: britten Evan Parker på tenorsaxofon och amerikanen Joe McPhee på ”pocket trumpet” och sopransaxofon. Dessa herrar har haft en sådan enorm betydelse för den improviserade musiken att det är svårt att i korta ordalag beskriva. De har helt enkelt utan tvekan satt sina avtryck i jazzhistorien.

What / If / They Both Could Fly är inspelad på Kongsberg Jazzfestival 2012 och det är fokuserad och vacker musik som är energisk men lågmäld. Det bjuds inte på några stora gester, utan det stora finns gömt i det lilla. Lyssna på McPhees många och långa pauser. Lyssna på luften som kommer ur instrumenten. Lyssna på hur musikerna lyssnar! Det är en lugn konversation mellan två äldre herrar. Ibland måste man pausa lite, vila, samla tankarna, samla kraft. Sen säger man något, något väl genomtänkt. Kanske drar man en suck, kippar efter andan. Kanske känner konversatörerna inte varandra så bra. Man måste känna lite på varandra, treva sig fram. Vem är du? Vem jag är? Inleda ett samtal. Inledning-utveckling-utsträckning-avslutning. Parker och McPhee står på scen i 40 minuter och pratar med varandra. Det slutar med ett utdraget, något kvävt skrik från McPhee. Ett sorligt besked? Kommer de inte överens? Bråk? Vansinne? Vem vet. Det är kommunikation genom tid och rum, ett språk som är upp till var och en att översätta.

De som lyssnat en del på dessa två herrar kommer kanske inte krypa ur skinnet av upphetsning på grund av What / If / They Both Could Fly. Parker & McPhee spelar som de gör/gjorde/gjort/kommer att göra. Parkers toner på tenoren är sirliga, liksom lite fuktiga och hala. McPhees sopran är däremot mjukare och skörarer, mer melodisk medan trumpetspelet är kantigare och lite knastrigt. Man känner igen deras sound. Men. De två har nått en nivå där överraskningsmomentet helt har upphört att ha betydelse. Man vet vad de ger och vad man får, men man vet att det också kommer att ge njutning. Njutningen i det bekanta, njutningen i kontinuiteten. Njutningen av musik.

Youtube: Kaoru Abe live 1977

Årets texter

2014
Missat något? Vi recenserade över 160 skivor under första halvåret. Plus artiklar, spellistor, radio, konsertrecensioner... nu är allt samlat här.

Youtube: The Sultans