Amerikanska enmansbandet Eyes Like Saucers handlar egentligen inte så mycket om ljud som att förmedla en specifik känsla eller ett sinnestillstånd. Jeffrey K. som tidigare spelade farfisa i krautrockinspirerade Urdog konstruerar här primitiva harmonium- och elektronikdraperier i ständigt föränderliga färgvariationer. Det är färger som långsamt och utan all form av vetenskaplig exakthet ritar hemliga vägar till lyssnarens innersta tankar, till det som verkligen är betydelsefullt. Det är monotont, påträngande, sinnesutvidgande och för somliga med all säkerhet alldeles outhärdligt.
Skivan är en hyllning till Jeffreys nyligen avlidna hund som var hans enda sällskap när han under ett halvårs tid levde och spelade in föregångaren Still Living in the Desert (And Mostly Inside My Own Head) i sin van i ett ökenområde i sydvästra USA. Som lyssnare är dessa starka känslor ytterst påtagliga och för den som intresserar sig för och orkar göra upp med sina egna demoner är det svårt att tänka sig något som är mer organiskt. Harmoniumtoner och bjällrande klockor bildar omvartannat ett enerverande kaos och stillsam skönhet. I det mötet är Eyes Like Saucers osedvanligt skicklig.
Kommentarer
Skriv ny kommentar