Fire! Orchestra Exit!

Fire! Orchestra
Exit!
Rune Grammofon 2138

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2012-12-18 14:39

Frijazzen har allt sedan slutet av 1960-talet genomfarits av storband. För att nämna några så hade John Tchicai sitt Cadentia Nova Danica i Danmark, Gunnar Lindgren GL Unit i Sverige, Alan Silva sitt The Celestrial Communication Orchestra, Alex von Schlippenbach sitt Globe Unity, holländarna sin ICP Orchestra, Sun Ra sin Arkestra och naturligtvis Peter Brötzmanns sina olika upplagor i både då- och nutid. Men när trenden går mot att allt fler spelar solo av inte minst ekonomiska skäl, tillhör storbanden ovanligheterna idag. Tänk när Duke Ellington dagligen – under decennier – kunde spela med sin orkester! Allt var inte sämre förr!

Fire! Orchestra har naturligtvis sina rötter i trion Fire! med saxofonisten och elektronisten Mats Gustafsson, basisten Johan Berthling och trumslagaren Andreas Werliin. I januari 2012 satte de ihop ett storband med 28 (!) av Sveriges mest spännande musiker inom den kreativa musiken och gav en bejublad och redan legendarisk konsert på Fylkingen. Det var proppfullt! Många, däribland jag själv, fick vända i dörren. Det fanns inte plats för fler!

Exit! är oerhört maxad! Storbandets styrka används både smakfullt och effektivt. Högt tryck, vassa accenter, malande monotoni, groove. Enskilda röster och instrument åker ut och in ur det kollektiva skapandet, individualister blottas för ett ögonblick för att sedan ödmjukt släppa fram andra. Det är en mycket kollektiv musik, Mariam Wallentin, Emil Svanängen och Sofia Jernberg är de enda som under längre tid får stå i förgrunden med sina röster. Wallentin med huvudrollen i den första av de två kompositionerna: ”Exit! part 1”. Här byggs den tunga grooven hos Fire! ut till bristningsgränsen. I botten en enkel rytmisk figur som förutom vid några få tillfällen genomsyrar hela låten. Wallentin sjunger Arnold de Boers libretto med kraft och inlevelse. Det är fantastisk musik! En eloge även till Sigge Krantz som lyckats få till ljudet på ett exemplariskt sätt. Till och med små detaljer lyckas han få hörbara i det bitvis omtumlande musicerandet.

Emil Svanängens ekoprydda sång inleder ”Exit! part 2”. Det är ett lyckat drag, hans ljusa skönsjungande stämma ger kontrast till övrigt på skivan. Denna andra del är betydligt mer varierad än den första. En monoton groove i femtakt driver på bra, och den fria improvisationen får bubbla jämte Sofia Jernbergs karaktäristiska röstimprovisationer. Och slutet – ja, det är bara galet! Här träder det massiva fram och visar vad man också kan göra med sex saxofonister (Mats Gustafsson, Anna Högberg, Elin Larsson, Fredrik Ljungkvist, Christer Bothén, Jonas Kullhammar), tre trumpetare (Niklas Barnö, Magnus Broo, Emil Strandberg), en trombonist (Mats Äleklint), en tubaist (Per-Åke Holmlander), tre sångare (Mariam Wallentin, Emil Svanängen, Sofia Jernberg), tre gitarrister (Andreas Söderström, Sören Runolf, David Stackenäs), en pianist (Sten Sandell), en organist (Tomas Hallonsten), en elektronist (Joachim Nordwall), fyra basister (Johan Berthling, Joel Grip, Joe Williamson, Dan Berglund) och fyra trumslagare (Raymond Strid, Andreas Werliin, Thomas Mera Gartz, Johan Holmegard)!

Jämfört med andra storband genom åren står sig Fire! Orchestra väldigt bra. Sättet de som storband använder rytmiken gör dem till och med unika. Groove har naturligtvis funnits tidigare i dessa sammanhang, men inte så utpräglat. Här är den ett fundament, en förutsättning som egentligen aldrig ifrågasätts. Visst stressas den till viss del av arrangerade accenter och tematik eller fria utflykter, men grooven viker sällan. I den meningen är det lika mycket fri rock som det är fri jazz, med drag åt det förra. Bortser man från att det sker med storbandets specifika förutsättningar, är dock rockinslaget inte så unikt. Det är snarare en tendens på flera håll som trioformationen Fire! också varit en del av. Inte minst på Rune Grammofon har rockinslagen i den kreativa musiken fått stort genomslag med grupper som Elephant9 och Panzerpappa, förutom Fire! då. I Sverige har vi också exempelvis Svenska Kaputt på Moserobie.

Skivan släpps den 11 januari.

Läs mer om:

Youtube: Wildbirds & Peacedrums

Årets texter

2014
Missat något? Vi recenserade över 160 skivor under första halvåret. Plus artiklar, spellistor, radio, konsertrecensioner... nu är allt samlat här.

Youtube: Entourage