Norska Food har på nya albumet ”Molecular Gastronomy” reducerats från en kvartett till en duo. Borta är bassisten Mats Eilertsen och trumpetaren Arve Henriksen, kvar är saxofonisten Iain Ballamy och slagverkaren Thomas Strønen. Att detta skulle påverka och förändra ljudbilden ser jag som en självklarhet då Henriksens trumpet trots allt har varit rätt dominant på tidigare plattor, och då tänker jag framförallt på ”The last supper” (Rune Grammofon). Hur denna förändring skulle ta sin form var dock något som jag sett fram emot att få klarhet i.
Mina reaktioner på den första genomlyssningen var något frustrerade. Kanske beror det på att jag inte är särskilt bevandrad inom improvisationsjazz, men i vilket fall satt jag och väntande på fler variationer än vad skivan i sin helhet bjuder på. Efter ytterligare genomlyssningar började jag dock se tjusningen i Strønens slagverkskompositioner som nästan känns isolerade från Ballamys saxofon och det skapas, trots aviga rytmer, ett driv som jag faktiskt saknade på ”The last supper” och ”Veggie” (Rune Grammofon).
Att det är Thomas Strønen som egentligen alltid suttit bakom ratten i Food låter jag vara osagt för det har jag faktiskt inte någon aning om. Klart är i alla fall att Strønen gärna lämnar sin musik öppen för improvisation vilket han visat på soloskivan ”Pohlitz” (Rune Grammofon) och nu även på ”Molecular Gastronomy” som i huvudsak är ett resultat av just improvisation. Nu låter det kanske som om jag tillskriver Strønen hela äran för den här skivan, men Ballamy är en fantastisk saxofonist som naturligtvis är en lika viktig ingrediens.
Ljudmässigt låter det fantastiskt snyggt. Ändå är det inget ett fulländad verk i mina öron, men jag är rätt säker på att jag får revidera detta i framtiden. ”Molecular Gastronomy” är en skiva som växer.
(Publicerad 2007)
Kommentarer
Skriv ny kommentar