Half Cousin Iodine

Half Cousins ”Iodine” får mig att reflektera över popmusiken och dess beståndsdelar. Hur byggs en poplåt upp och hur kommer det sig att små nyanser i utförandet kan göra så stor skillnad? De pusselbitar man har att bygga med går ju att kombinera i en oändlig mängd variationer. Här pratar jag om intron, outron, verser, refränger, bryggor, takter, rytmer, ackord, melodier, harmonier. Och inte minst anslagskänslighet och allmän finess. Många gånger kan ju en tonfallet i en sångröst eller en för högt mixad trumma störa eller förstöra ens upplevelse.

Bakom namnet Half Cousin döljer sig duon Kevin Cormack och Jimmy Hogarth, från Orkneyöarna, norr om Skottland. Denna deras andra skiva avviker en smula från standardformatet för popmusik. Jag tilltalas av ljudbilden, som är sargad och avig, utan att låta medvetet uttänkt. Bakom de lite skruvade ljuden ligger söta poplåtar, framförda med vek sång och akustisk gitarr. Här kontrasteras de mot ”trasiga” elektroniska rytmer och förgylls med skira instrument som dragspel och klarinett. Det påminner en hel del om The Notwist och deras ”Neon Golden” som kom för några år sedan. En slags melodisk neopop som tar, om inte ett jättekliv, så i varje fall ett litet steg åt sidan från konventionerna och därför riskerar att hamna i skymundan.

Själv hör jag i alla fall en hit i ”Jim´s Crash Memory”. En låt som låter självklar men som ändå känns helt udda. Ett kraftfullt pianoriff dominerar rakt igenom, en svårräknad men medryckande rytm dunkar igång och bandet leker med en svindlande harmonik i sångpartierna. Resultatet är en upplyftande, halvbarock/halvgotisk pärla som kanske skulle kunna göra discosuccé på Korova Milk Bar i ”A Clockwork Orange”. Ett annat höjdarspår är spröda ”Abide”, som med en underbar sångmelodi plötsligt för tankarna till gammal, berättande folkmusik.

Skivan är relativt kort, bara en dryg halvtimme lång. De fem första spåren, av tio, känns spännande och fräscha, med lagom balans mellan starka melodier och musikaliska idéer. Sedan blir det lite mer tungrott ett tag, innan skivan avslutas med den mycket vackra och magiska ”Your Name”.

(Publicerad 2007)