Humcrush Rest At Worlds End

Den tredje skivan från Humcrush avviker inte stort från den inslagna vägen. Tur är det, för det som försiggår mellan trummisen/kompositören Thomas Strønen (Food) och Supersilents synthmeister Ståle Storløkken är något helt unikt.

”Hornswoggle” från 2006 bjöd på en infallsrik och rätt hisnande resa genom jazz, funk, fusion, electronica, konstmusik. Det är helt enkelt omöjligt att ringa in duons musikaliska uttryck, de skapar, river och återuppbygger genrer under en och samma låt. På ”Hornswoggle” går det undan, det är mycket start-stopp, musiken rycker och sliter. Lite väl mycket teknisk ekvilibrism emellanåt. Detta ska dock läsas som en ödmjuk invändning, jag dyrkar fortfarande Storløkken stil och dynamik, hans bredd och attack. Inte minst valet ljud från syntharna (det är många tangentbord i gång samtidigt). Ibland låter det så knäppt att det blir humoristiskt, men ändå blir det rätt i slutändan. Storløkken är, utan skuggan av tvivel, en världens främsta keyboardister.

Jag har sett Storløkken spela live, men aldrig med Strønen. Något telepatiskt verkar försiggå emellan dem, för musiken förvandlas hela tiden. Sådant man kan slipa till i studion under inspelningen. Men nu visar det sig att ”Rest At Worlds End” består av liveinspelningar från konserter runt om i Europa. Och ändå är musiken så helgjuten, så extremt precis, rytmisk, polyrytmisk, furiös och freakad, så välkomponerad, så inkännande och ljuvlig.

Det saknas inte låtar där tornadon är i full sving, som de två versionerna av ”Steam” eller den minutkorta ”Bullfight” med trumprogrammeringar som skottsalvor, spastiska trummor och isärskruvade ackordsfraser. Det är nästan otäckt fränt.

Men de lågmälda låtarna är de jag fastnar för mest. Som om Arve Henriksen stått i kulissen och påmint om kraften som kommer genom att hålla igen. ”Solar Sail” är en lyrisk pärla med ett lugnt groove i botten. ”Ghost Dance” klingar lätt och komplext av gamelantrummor och digitalprogrammeringar. ”Audio Hydraulic” sätter jag direkt på repeat, det finns så mycket närvaro att utforska i det finstämda samspelet.

Så ett litet ord om skivans ljudkvalitet. Med inspelningar från många olika konsertlokaler, är det något av en bragd att skivan fått en så homogen ljudbild. För mastringen svarar Helge ”Deathprod” Sten. Det låter fantastiskt.