Den belgiske gitarristen Bram Devens uppträder under namnet Ignatz – icke att förväxla med en känd namne från Berlin. Omslaget är som alltid med Mort aux vaches iögonenfallande, men denna gång med minimalism som grund. Devens har skrynklat till rosa papp och sedan strukit det till ett dubbelvikt enkelt fodral. Suveränt snyggt och effektivt.
Och det matchar också musiken. Devens/Ignatz spelar gitarr ganska stämningsfullt och ibland litet svulstigt. Tempot är genomgående medium med små svängningar. Anslaget är väl närmast minimalstisk folkton på långt håll släkt med Loren Connors, även om han är mer enveten och hypnotiskt upprepande.
Klangligt är konceptet också enkelt: gitarr, eko, distortion. Ljudet är hårt och vasst. Som en gammal bluesskiva. Och det är också många sådana enkla riff han använder sig av och för över i clusterlika ljud. Envetenhet och enkelhet härskar. Postrock är budskapet.
För den stämningsfulla melankolin, som hela tiden tenderar att trötta men alltid räddas, ger jag mig ganska snart. Men det kommer nog dröja ett tag innan jag sätter på den igen. Det skulle i så fall vara det kongeniala fodralet, som för alltid påminner mig om musikens kvaliteter.
Kommentarer
Skriv ny kommentar