Ungt band från Göteborg som redan hunnit med att spela på Grönland och Färöarna. En turné som var en del av priset Young Nordic Jazz Comets som de vann i konkurrens med andra band/konstellationer från de nordiska musikhögskolorna. På flera plan är det en imponerande debut, de prövar olika vägar utan att förlora balansen, kanske kan man kalla det oförutsägbar kammarjazz.
Jag hör tydliga paralleller med Paavo, även här är det en sångerska som sjunger på både svenska och engelska och på ett alldeles eget språk, bortom grammatiken. Även musikaliskt finns det likheter, samtidigt stramt och öppet, pianisten Henrik Magnusson är i förgrunden på flera låtar, men det är hela tiden en stark gruppdynamik, där de övriga medlemmarna Kim Aksnes (trumpet), Alfred Lorinius (bas), Carl-Johan Groth (trummor) och Otis Sandsjö (saxofon) – som även skrivit musiken till flera av låtarna – tillåts blixtra till, flyga fram och tillbaka en kort stund, innan de står tätt tillsammans igen.
Variationsrikt dessutom. I själva låtarna, som kan pendla mellan harmoniska, melodiska avsnitt och fritt flygande utflykter. De långa "You Don't" och "Dissolving" är nog favoriterna, men även de mycket korta och instrumentala "Närmre" och "Punktum" har en plats, försiktigt nyfikna. Isabel Sörlings texter kan landa i vardagen, men lika gärna vara små existentiella sångdikter. Det ryms mycket - i Isabel Sörlings Farvels musik.
