Jenny Hval: Viscera

Jenny Hval
Viscera
Rune Grammofon RCD 2108 (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: tors, 2011-05-19 12:16

Jag hörde talas om Jenny Hval för något år sedan i samband med research inför en intervju med Susanna Wallumröd (Susanna and the Magical Orchestra). De två norska sångerskorna samarbetade just då med kompositionen Meshes of Voice som framfördes i samband med Ladyfest 2009. Jag blev nyfiken - men har fortfarande inte hört musiken hon har gjort under namnet Rockettothesky där andra skivan delvis var en variant på den grekiska tragedin Medea. Jenny Hval har även skrivit en roman: Perlebryggeriet.

Nyligen recenserade jag en skiva utan att tänka på texterna överhuvudtaget. Orden gled bort, underordnades musiken fullständigt. Så är det inte här. Det första Jenny Hval sjunger på den inledande "Engines in the City" är ”I arrived in town with an electric toothbrush pressed against my clitoris”. En artist som vill chockera? Nja, inte riktigt, snarare är kroppen och sexualiteten teman som utforskas på ett mycket originellt och ovanligt sätt. Inspirationskällor: Elfriede Jelineks böcker och Virginia Woolfs roman Orlando. Bland annat.

Musikaliskt finns det ekon av Laurie Anderson, Patti Smith och Kate Bush. Samtidigt hittar Jenny Hval en alldeles egen musik- och textvärld. Med hjälp av Håvard Volden (gitarrer), Kyrre Laastad (trummor, synth m.m.) och ljudvirus Helge Sten (Deathprod) skapas en kollektion sånger som pressar sig förbi det mesta jag hört i år. Extremt angelägen musik.

Många låtar startar lugnt, men koncentrationen är intakt. Närvarande. Stämningar och känslor presenteras, lockar, skapar frågor. Musik med en egen slags laddning. Hon använder röster på många sätt, talar, viskar, sjunger ut, kan slänga ut vassa ord för att i nästa stund sjunga sensuellt. "Blood Flight" och "Portrait of the Young Girl As An Artist" är två exceptionella skapelser. Musik som är stark, vill mycket, tar över rummet. Den sistnämnda sticker ut genom att nästan vara episk, symfonisk, med mullrande rockkomp.

Ibland närmar hon sig folkliknande landskap ungefär som en annan aktuell skivartist på Rune Grammofon, Phaedra, vars fina album The Sea också har släppts i år. Men Jenny Hval är aldrig fast i en genre, i ett uttryck, de sista låtarna på Viscera – som "This is a Thirst" - tassar fram som förtätade, expressiva meditationer.

Youtube: Wildbirds & Peacedrums

Årets texter

2014
Missat något? Vi recenserade över 160 skivor under första halvåret. Plus artiklar, spellistor, radio, konsertrecensioner... nu är allt samlat här.

Youtube: Entourage