Fåglar. De flyger bland oss. Bygger bon i luften. Inte sällan hamnar de mitt i musiken. En snabbsökning på låttitlar med fågelmotiv från ena änden av min skivhylla: Coil, Amon Düül, Birchville Cat Motel, Afrirampo, Cotton Casino, Akaten, Charlambides, Devandra Banhart. Titeln på Joakim Pirinens och Mikael Strömbergs skiva, ”Fåglarnas underbara liv” är inte bara en uppenbar vinkning till Öyvind Fahlströms milstolpe ”Fåglar i Sverige”. Man kan också se deras surrealistiska ljudutflykt ur ett perspektiv där ljudkonsten sedan länge, förmodligen ända sedan de tidigaste experimenten med inspelningsteknik, använt fåglar som inspiration och källmaterial.
Låt mig droppa några exempel: den engelske kompositören Trevor Wisharts ”Red Bird” (York Electronic Studios, 1978) är ett politiskt elektronmusikstycke från 70-talet där ljuden av fåglar filtreras likt drömmar genom en tänkt politisk fånge. Som installationskonst har fåglarnas sång och läten utforskats av Christina Kubischs i ”Bird Tree”: med sladdlösa hörlurar leddes kringvandrande åskådare in i fågelsångens inre ljudrum. Inget av de här exemplen syftar egentligen till att begränsa fåglarnas liv – tvärtom verkar den konstnärliga fascinationen ligga i deras gåtfullhet. Vi kan artbestämma fåglarna, tämja dem, skjuta dem. Men de flyger över oss, och nere på marken förblir vi deras främlingar.
Nå, vad gör då rikssurrealisten Joakim Pirinen och kompositören Mikael Strömberg på temat? De stövlar rakt ut i fågelskogen. Upptäcker bland annat Kornknarren, Fettfågeln, Sädeskylen, Skädeln, Den ikariska tornseglaren , Drongon och Vanbruks mindre Glada (”ett av ytterst få djur som skapar konst”). Pirinen läser Pirinentexter, det vill säga fantastiska, förryckta, poetiska fragment. Omkring dem bygger Strömberg ljudlandskap med lite av varje.
Det är inte helt lätt att orientera sig i deras ljudvärld. Jag har lyssnat intensivt på skivan i bortåt en vecka men går fortfarande vilse. Nio spår, varav fyra korta som inleder och avslutar det halvtimmeslånga titelspåret. Mina öronen tar emot växelvis, ibland med skärpa, ibland avdomnat. Det är som att ratta på fm-bandet och hamna mitt emellan Naturmorgon och Dadatimmen.
Jämfört med deras förra skiva, ”Afrika” (Håll Tjäften), dominerar denna gång texten. I den meningen är titelspåret ”Fåglarnas underbara liv” kanske mer att likna vid ett hörspel, eller en abstrakt radiodokumentär. Inte mig emot – det är fascinerande att försjunka i Joakim Pirinens släpande, ganska sövande stockholmska som slarvar över vokaler, bromsar in, drar iväg med utropstecken i texter som inte bara är övermåttan fantasifulla utan i en djupare mening lyriskt befriande. Mikael Strömberg bidrar mindre med musik än röstförvrängning. Det är inte ointressant, men kanske inte heller särskilt konstnärligt motiverat att blöta ner rösten i ljudprogrammets effekter. Jag hade hellre sett en större samverkan mellan musik och röst, ett collagesamtal som lyckades bättre på ”Afrika”.
Roligt är det i alla fall, på ett torrt, lite distanserat sätt. Så här kan det låta när rösten leder lyssnaren in i skogen och pekar ut sällsynta arter, fåglar med meterlånga näbbar, fåglar med skelande ögon, fåglar som äter barn eller fåglar som föder ungar i fritt fall (transkriberat efter bästa förmåga): ”Järpen föds antingen stekt eller grillad. Den väljer själv! Den vita fina bröstbiten är alltid exponerad. I vackert väder i Norrland hittar man drösvis med järpar som ligger och grillas som fruntimmer i solen. De söker sig till rundkullig boskap för att duschas i grädde. Järpen är fena på att samla lingon som den mosar med vingbenet och sötar naturligt, så att det alltid finns färdigt. Mums! Själv vill den gärna ha krovkrossad svartpeppar på sig som den kan krossa själv med sin lilla näbb av gjutjärn från Surahammar. Är det nåt järpen tycker om så är det att serveras med enbär på morgonen, gärna med ett glas chablis dekanterat på kanna, av en dalkulla med strontium i håret… Vändstekt kläckta utan huvuden springer kycklingarna omkring, medan frityrsmeten får ett utbrott. Nu finns även järpen chicky-bits med strips tillverkad av järpen, i Järpen.”
Utan att utöva släktforskning går det onekligen lätt att hitta dna-strängen till den svenska 60-talstraditionens text-ljud-kompositioner. Pirinen/Strömberg uppfinner inte genren, däremot uppskattar jag stort att de fortsätter att utveckla den. Men varför inte också utveckla sig själva? Finge jag önska något till nästa samarbete vore det att Joakim Pirinen tog ett steg vidare – från att läsa till sjunga. Bara tanken, att denne självcensurbefriade multikonstnär tog ton. Hisnande.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar