En klart godkänd debut från den brittiske ljudkonstnären Jodi Cave. Som alla utgåvor på Taylor Deuprees skivbolag 12K går musiken åt den minimalistiska electronica som bolaget gjort till sitt signum. Men istället för att datorn är en ljudskapare i sig, använder Cave den snarare som ett redskap i sina kompositioner. Fram träder rika klanger från instrument som harmonium, keyboards, xylofon (eller möjligtvis marimba) med mera och ljud från fältinspelningar och objekt.
Stämningen är enslig men mycket intim där ljuden kommer nära inpå lyssnaren. Det är dämpat, om än inte alls mörkt, samtidigt som det sprakar och spritter smått. Men inte av elektroniska ljud utan av ljud från metall och andra objekt som gnids och slås mot varandra med oftast mjuka rörelser. Till det långsamt melodiskt spel eller långt hållna ljudsjok som binder samman.
Trots att Cave har begränsat ljudkällorna till två-tre i varje låt är det detaljrikt. Däremot inte fragmentariskt. Med den avskalade instrumenteringen får också alla ljuden en chans att visa upp sig i den transparenta ljudbilden.
Cave fascinerar genom hans skicklighet att föra samman det stillsamma med det mångljudande. Han arbetar sällan med fastställda rytmer, snarare rör det sig mellan stillhet och linjära rörelser för att några gånger gå över i vågor. Resultatet blir fina skulpturer där de stora linjerna formas av harmonium, keyboardljud, tumpiano (?) medan mer svårdefinierbara ljud från diverse objekt står för detaljerna.
(Publicerad 2007)
Kommentarer
Skriv ny kommentar