Jag såg Avatar nyligen. Blev besviken. En i grunden lockande idé - science fiction med ekologiskt tema – slarvades bort med tröttsamma actionscener och ointressanta stereotyper. Men när jag forskade lite i storyn såg jag att James Cameron bland annat inspirerats av Hayao Miyazakis anime Mononoke Hime. Den fick jag lust att se! Även här någon slags civilisationskritik, kamp mellan rovgiriga människor och naturväsen. Ett liknande tema finns i Marc Craste och Helen Wards Varmints som häromåret förvandlades från bilderbok till animerad kortfilm. Jag har bara sett trailern, en brittisk produktion (Studio AKA), men det verkar vara animeinspirerat, dock utan myllret av detaljer som kännetecknar Miyazakis filmer. Varmints handlar om ett djur, en slags gnagare, med mänskliga egenskaper, som lever i naturen, planterar blommor, men som hotas av staden och kapitalet.
Musik till filmen, som är drygt en halvtimma, är signerad Jóhann Jóhannsson. Redan förra året släpptes ett utvidgat soundtrack på skiva, men i begränsad upplaga, i samband med en USA-turné. Först i år får musiken ordentlig distribution, via Type, den isländska kompositören/musikern har tidigare släppt sina skivor på Touch och 4AD. Och Type känns som en logisk hemvist, skivbolaget som blivit synonymt med det problematiska ”post-klassiska” begreppet. Jóhann Jóhannsson har alltsedan han lämnade Apparat Organ Quartets postrock/krautrock-excesser ägnat sig åt att förena samtida elektroniska färger med en romantiskt präglad konstmusik. Och det gäller definitivt And in the Endless Pause there Came the Sound of Bees som framförs av Prags filharmoniska orkester och kör.
Henryk Górecki light kanske man kan kalla det. Säkert perfekt som filmmusik, vackert och stämningsfyllt. Melodier och teman som ligger och lurar, bryter fram då och då. Men precis som på flertalet av Jóhannssons tidigare skivor saknas djup och brytningspunkter. Det gränsar till det kletiga. Jag blir som sagt nyfiken på filmen och läser in civilisationskritik i lyssnandet, ser mörka moln, naturen som försöker slingra sig undan maskiner och fabriker, och funderar över olika överlevnadsstrategier. Kanske borde han lämna romantiken och blanda in trasiga, vassa klanger, som Ben Frost och Valger Sigurdsson har gjort, till exempel på filmmusiken till Dreamland. Som i och för sig, om jag minns rätt, har inte hört skivan, men sett filmen, även den – till viss del - uppvisade liknande problem.
Mitt favoritalbum med Jóhann Jóhannsson är IBM 1401, A User´s Manual, där elektroniken tar större plats, ingen filmmusik, men ett temaalbum, delvis baserat på kompositörens pappas arbete på IBM. Där relationen människa och teknik problematiseras på ett intressant sätt.
Kommentarer
Skriv ny kommentar