Samtidigt som jag tänker att kraften i den ambienta elektroniska vågen börjar att sina inser jag också att man kan förändra den och leda in den i nya fåror. Poeten, konstnären och musikern Johannes Heldéns nya skiva är faktiskt ett exempel för båda teserna. När det ambienta tar överhand är det förvisso bra, men inte speciellt överraskande. När det ambienta istället förhåller sig till något annat, då blir det riktigt intressant och fruktbart.
Som i den inledande ”Cold Open”. Looparna för tanken till William Basinskis mjuka elektroniska rörelser snarare än Brian Enos svävande ambienta tillstånd. En bit in i låten hörs ett piano vid sidan av looparna. Antydningar av trumspel tar form och blir avgörande detaljer. Heldén tar det vidare på ”Soft News” med en betydligt intensivare ljudbild. Här kan man ana nästan folkinspirerade melodier höljda i dunkel, samt syntar, trummor och en tamburin. Det är läckert hur musiken – som fortfarande är väldigt horisontell – verkar i flera lager.
På ”Vortex Count” slår ”detaljerna” igenom. Den ambienta loopen blir bisak och fram träder en mjukt hackande rytmisk melodi med tillhörande trumkomp. Det är enkelt, men inte desto mindre bra. Här finns ett malande som för tankarna till tysk elektronisk krautpop, men utan den kosmiska dimensionen. Det är tydligt att Talk Talk sått fröer även hos Johannes Heldén. Något som även märks i andra låtar.
Det tar några lyssningar innan den smygande elektroniska karaktären i "Corporations" naglar sig fast. Men väl där är det en mycket bra låt. Här finns det kosmiska drag som Helldén väljer bort i ”Vortex Count”. Samtidigt är det ingen återblick till något sent 70-tal, det är musik här och nu. En möjlig återblick blir det dock när låten ändrar skepnad och det nämnda Talk Talk-fröet grott betydligt. Även om det är bra hade jag kunnat vara utan denna förändring. Det senare temat hade gärna fått dyka upp någon annanstans.
Kommentarer
Skriv ny kommentar