Under ett år uppehöll sig engelsmannen John Clyde-Evans (JCE) i Punjabregionen i Indien. Närmare bestämt i staden Jalandhar, där han studerade Sikhisk religion och skapade musik med hjälp av upphittad elektronik och annat skrot som kunde fungera som källa för ljudalstring. Skivan ”Apetal Thunderfall” spelades in på plats i Indien och kan väl i det närmaste betraktas som en reseskildring, komponerad utifrån hans örons upplevelser. Tidigare har JCE givit ut skivor under sitt sikhiska namn Tirath Singh Nirmala och varit medlem i det experimentella bandet Hood.
Det är ingen traditionell världsmusik JCE presenterar från sin tid i Indien, utan det vi får ta del av är ett diversifierat kollage av ljud som är både fängslande och skrämmande på en och samma gång. Musiken klockar in på 43 minuter och sträcker sig över tre långa stycken; ”Apetal Thunderfall”, ”Star Trualx” och ”Cutting Down Orange Towers”.
”Star Trualx” gillar jag bäst. Det är en sprudlande fontän av toner och färger som vilar på behaglig och taktfast puls, som länkar samman ljuden till en enhet. Det är det minst konfronterande stycket på skivan och det som jag lättast kan ta till mig. Här jobbar JCE med skira toner som han låter ringla fram genom en djungel av knaster och sprak. Hela tiden med en kontrollerad och fokuserad återhållsamhet. Precis som på resterande två låtar finns det en tydlig rytm. Det är till stor fördel i de mer ljudmättade och abstrakta styckena ”Apetal Thunderfall” och ”Cutting Down Orange Towers”, där det är skönt att ha en tydlig tråd att följa.
Musikaliskt är Astral Social Club är den närmaste referenspunkt jag kan hitta. Kanske inte så konstigt med tanke på att Tirath Singh Nirmala hjälpte till att remixa Astral Social Clubs best-of-platta, som VHF släppte tidigare i år. JCE och Neil Campbell delar också samma synsätt på musik, där det viktigaste inte är om musiken kommer från ett instrument; så länge föremålet kan alstrar toner är det brukbart i deras ögon. Skön inställning.
Det är lätt att imponeras avJCEs förståelse för detaljer. Trots att musiken ibland anfaller med sån frenesi att det känns som om någon hällt en säck med ljud över mig, är varje litet ljud en pusselbit som passar perfekt in i nästa. Resultatet visar en personlig ljudkarta över upplevelserna i Indien och den sätter fingret på en känsla som alla jag träffat som varit i Indien gett uttryck för. Det är vackert och skrämmande samtidigt.
(Publicerad 2007)
Kommentarer
Skriv ny kommentar