Kemialliset Ystävät: Ullakkopalo

Jag borde vara förberedd. Har lyssnat ganska mycket på Kemialliset Ystävät. Men det tar ett tag att smälta alla ljud, melodier och intryck. En dag har jag huvudvärk. Då går det inte att lyssna. En annan dag är jag extremt stressad. Då går det inte att lyssna. Men, i normala tillstånd, är musiken på Ullakkopalo absorberande. Vid en första bekantskap något irriterande, som en svärm insekter, som surrar utanför öronen, sätter sig på ansiktet, ja, de finns överallt! Men, när man tittar närmare, tar fram lupp och förstoringsglas, är det svårt att slita sig från färger, tentakler, och utbuktningar.

Det är en originell musikvärld Jan Anderzéns krets skapar. När jag såg honom under namnet Tomutonttu häromåret drog jag parallaller med Black Dice och Animal Collective. Black Dice tänker jag på även nu, på någon enstaka låt, men annars är det svårt att finna uppenbara referenspunkter. På Islajas nya album Keraaminen Pää samplas Ghédalia Tazartès och det är lätt att misstänka att även Kemialliset Ystävät är beundrare av den franska särlingen, jag har även för mig att de spelat med honom i Finland vid något tillfälle.

Det händer oerhört mycket hela tiden, på varenda låt. På ett plan är det fri och öppen musik, men det ligger en tanke bakom alla idéer. Och häri ligger storheten. Musik med en lång rad av musikaliska lager, som hugger in i varandra, och även om det finns labyrintiska tendenser, rör sig låtarna framåt, ibland snabbt, snabbt, emellanåt i kurvor och med ett myller av villovägar. Sång ibland, men i huvudsak instrumentalt, ekon av psykedelia, proggrock och snedvriden folk. Låtarna snurrar in i varandra, musikalisk surrealism, och - pang - helt plötsligt låter det som musik till ett Bolibompaprogram. Jag har lyssnat på skivan säkert tio gånger, men är långt ifrån klar. Det blir man nog aldrig.

Kemialliset Ystäväts hjärna är alltså Jan Anderzén. Men sexton andra musiker medverkar, bland annat folk från välkända finska undergroundband som Kiila, Avarus och Circle, samt närbesläktade musiker som Neil Campbell (Astral Social Club m.m.), C Spencer Yeh (Burning Star Core) och Carole Zweifei (In Gowan Ring).

Förutom att det finska skivblaget Fonal presenterar väldigt bra musik förpackas också skivorna på ett annorlunda sätt. Så köp inte Ullakkopalo digitalt, för då missar man helheten. Bilderna i konvolutet och cd-häftet är i perfekt symbios till musiken. Här finns även texter, någonting mittemellan prosadikter och märkliga fakta. Jag tänker på Lotta Lotass och Lars Jakobsson. Vill gå till bokhyllorna, men musiken drar i mig, jag är fast, i en alldeles egen värld.