Efter 14 år som duo bestämmer sig Timo Reuber och Markus Detmer (som också driver skivbolaget Staubgold) för att lyssna tillbaka i det omfattande arkivet och göra en delvis retrospektiv skiva med sommartema. Resultatet är Sommer med låtar från obskyra samlingsalbum, remixar och nyinspelat material från 2008 och 2009. Den ofta spretande helhetsbilden på denna typ av skivor lyser här med sin frånvaro. Förvånansvärt mycket håller den sig till en utstakad linje med tätt elektroniskt malande som hämtar näring från kraut, minimalism, electronica och ”deutsche welle”.
Jag är oerhört svag för denna musik. Det är på samma gång statiskt som föränderligt och dynamiskt. Det är lätt att bara uppslukas och följa med i strömmen. Se var den leder. Ljud levereras i flera nivåer, underliggande rytmiska och fasta, överliggande svischanden och andra detaljerade rörelser. Karaktärerna möter varandra, det runt mjuka som pumpar och pulserar, det ytliga som färgar och styr musiken i skiftande riktningar.
Till stor del är det sommar, precis som titeln anger. Ljus släpps in, glädje likaså. I ”Wellenbad” leker livet bland citarer, 80-talstrummaskiner, röster, svävande elektronik och en möjlig tablamaskin i högt men lätt (!) tempo. Viktlös flyter musiken fram utan några större bekymmer. Men sommaren i Köln är uppenbarligen mer än så. Inte minst svett och värme som de skriver i det medföljande pressmeddelandet. Den klaustrofobiska ”Moloch” är oerhört påträngande. Man slipper inte undan. Precis som storstadens sommarträngsel i 30-gradig värme biter musiken sig fast, lindar in dina sinnen på ett mycket påträngande sätt. ”Wartehalle (with Christof Kugel)” förflyttar dig i stället till en väntsal inför en tripp till mörkrets rike. Fältinspelade röster och steg från verkligheten möter ljud från andra sidan som stryker längs golvet. Väntan kan vara jobbig!
Med dessa beskrivningar känns det lite märkligt att skriva att helhetsintrycket ändå inte är mörkt och avigt. Tvärtom faktiskt. Effektiviteten i inledande ”Hitzefrei” är slående. Det är tung groove där elektroniska ljud kläs i rytmiska dräkter och blir nästan primitiva i sin malande kraft. I avslutande ”Amöbenruh” skalas ljudkällorna av och känslan är att likna vid den när man fokuserar på något i fjärran och allt det som händer runtomkring sakta försvinner.
Timo Reuber och Markus Detmer förskönar inte, de är inte ute efter den möjligen ideala bilden av sommaren. Inte heller förmörkar de den. Snarare ger de en ganska ärlig bild av en tid som vanligtvis blåses upp som den bästa. En tid för möjligheter, kärlek och äventyr, men också en tid för besvikelser och brustna förhoppningar. I sin musik lyckas Klangwart att fånga detta.
Kommentarer
Skriv ny kommentar