Var det ett svårt val? Att kasta sig in i ett nytt fält. Tvivlade The Knife över projektet? Eller såg de omedelbart Tomorrow, In a Year som en konstnärlig utmaning? Jag har inte sett den sceniska föreställningen, beställd av den danska performancegruppen Hotel Pro Forma. Men skivan fascinerar från första till sista sekund. The Knife har tillsammans med techno/electro-artisterna Mt. Sims och Planningtorock, operasångerskan Kristina Wahlin, skådespelaren Laerke Winther och popsångaren Jonathan Johansson skapat musik som rör sig mellan olika områden och bygger en imponerande helhet.
Jag tänker på Scott Walker, Laurie Anderson och, i viss mån, Einstürzende Neubauten, men sedan är det svårt att dra några paralleller. En av anledningarna till att skivan har sågats i vissa läger måste vara att Karin Dreijer Andersson sjunger på få låtar. Och visst saknar även jag hennes röst. Men det är en opera, ingen ”vanlig” The Knife-skiva, och de olika rösterna bildar en dynamik som för berättelsen framåt. Wahlins mezzosopran blir en självklar del av musiken. Hon är lysande, särskilt i sättet att variera rösten, från kallt registrerande av geologiska fakta, till djupa, flygande utflykter, och vacker, sorglig sång som på ”Annie´s Box”, en av tre låtar där Hildur Gudnadóttir spelar cello och halldorophone.
Ett av de märkligaste spåren är ”Variations of Birds”. Den startar med feedback som hackar, snurrar runt, en partikelstorm som studsar på begränsad yta. Fem olika röster – Johansson, Winther, Wahlin, Mt. Sims, Planningtorock – försöker ta sig in i mellanrummen, åker fram och tillbaka i ljudbilden. Spännande att höra hur de olika elementen möter varandra, konfronterar varandra. Både sången och feedbackljuden imiterar fågelsång. Den korta ”Minerals” har liknande ingångar, Wahlin sjunger texten snabbt, rabblar upp biologiska fakta med uppskruvad röst till elektroniska signaler och spilljud. ”Epochs” är ett annat exempel. På ”Upheaved” upprepas stavelser, orden bryts isär, i växelspel mellan Wahlin och Winther.
Stor variation i musiken. Först på dubbelns andra hälft dyker det upp traditionell techno, dels på ”Seeds” med smittande meloditrådar och blinkande beats, sång av Johansson och – på slutet – tar sig Wahlins mezzosopranstämma ut på dansgolvet, rösten synkas ihop med rytmerna. Och ”The Height of Summer” kunde vara hämtad från ett tidigare The Knife-album, skivans hitlåt om man vill leta efter en sådan.
Olof Dreijer har varit i Amazonas och spelat in ljud. Naturen, evolutionen, finns närvarande i texterna, men inslagen av fältinspelningar, manipulationer, och naturliknande ljud – som de snyggt röstfejkade sjöfågelljuden på ”Letter to Henslow” – är viktiga bitar i pusslet. ” Schoal Swarm Orchestra” är fylld av naturljud (äkta, eller inte, vet ej, är det viktigt?), insekter, vinden, fågelsång, regn, samtidigt finns det gnissel, jag tänker mig en fabrik, ekorrhjulet, industrilandskap, filmat i slow motion.
Skivan startar med ett intro som troligen ska gestalta jordens uppvaknande, urscenen. Och på de följande låtarna låter det ibland som lava, vulkaner, extrema naturkrafter i karg miljö. Texterna i huvudsak Darwins iakttagelser, man tänker på Galapagos, och liknande landskap. Beagle ligger i ankar, Darwin går omkring, registrerar, antecknar, står och tänker, betraktar finkar, sköldpaddor, ödlor; han är ännu bara i början av sin revolutionerande tankevärld. Senare kommer scener från Darwins privatliv in i texterna, en brytpunkt, och det blir mer allmängiltligt, man kan läsa in sig själv, i den gigantiska tidsrymden, en dag, ett år.
Många har hakat upp sig på de experimentella inslagen. Suck. Det finns även vackra, suggestiva passager, som när Jonathan Johansson långsamt sjunger på ”Ebb Tide Explorer”. Den redan nämnda ”Annie´s Box”, som kommer i repris som allra sista låt, med alternativ sång av Karin Dreijer Andersson. ”Colouring of Pigeons” är dramatisk, mäktig, med olika sånglager, Gudnadóttirs dronecello och slagverk som rör sig åt olika håll.
Jag kan inte bedöma Tomorrow, In a Year som opera. Lyssnar sällan på såväl äldre som samtida operakonst. Men det är intressant, fängslande, och, på flera plan, enastående musik.
Kommentarer
Skriv ny kommentar