Lina Nyberg Palaver

Lina Nyberg
Palaver
Moserobie 076 (Plugged)

Av: Magnus Nygren

Publicerad: lör, 2011-10-15 21:49

Lina Nyberg lyckas som få andra blanda jazzens sångtradition med det vildvuxet experimentella. Nyckeln är en god känsla för starka melodier och ett öppet musikaliskt förhållningssätt – och naturligtvis ett band som kan göra låtarna rättvisa. Att gitarristen David Stackenäs har blivit en fast medlem i bandet sedan förra skivan The Show (Moserobie, 2009) är ett lyckat drag av Nyberg, han balanserar fint mellan komp och överraskande instick. Men han är inte ensam, trumslagaren Peter Danemo, pianisten Cecilia Persson, och basisten Josef Kallerdahl är alla spännande att lyssna på. De har alla förmågan att komma med det oväntade, ibland bara med ett litet medvetet ”felsteg” – små kryddor som förhöjer smaken på redan vällagade rätter.

Men hur bra de än spelar står Lina Nyberg ett steg framför dem. Inte som ett hinder, hennes tydliga och distinkta sång är dock det musiken kretsar runt. Hon sjunger verkligen ut orden, trenden av kvinnliga sångerskor som mer eller mindre viskar fram texterna har tack och lov inte nått Lina Nyberg.

Ett genomgående temaPalaver tycks vara viljan att hylla människor Lina Nyberg gillar, en del är internationella storheter som Ingrid Bergman, Frank Lloyd Wright (i en Paul Simon-cover), Federico Garcia Lorca, Paul Auster med flera. Andra, tror jag, finns närmare Nyberg, som Aliisa. I låten med samma namn tecknar Nyberg i bluesens form ett mycket fint porträtt av en kvinnas sorger och lycka. Det avslutas med ett oerhört vackert körarrangemang där Sarah Riedel och Erika Angell är två av gästerna.

"Federico Garcia" tillhör en av mina favoriter. Stackenäs slide är grym! När han sedan återkommer med ett plockande gitarrkomp är det strålande. I mina öron hörs åter paralleller med den experimentella brittiska konstrockscenen på 70-talet med grupper som Henry Cow och andra; på samma sätt som jag har hört i både Fredrik Ljungkvists Yunkan 10 och i Paavoo. Samme Ljungkvist deltar även här – med sin barytonsaxofon gräver han djupt i de dova tonerna och både frustar och skriker. Utdraget formar Lina Nyberg Federico Garcias namn till en nästan ordlös sång. Det är riktigt bra.

Andra låtar som sticker ut är den rullande "Claude", eller "Adrenalina" där Emil Strandbergs trumpet för tankarna till jazzens New Orleans. "Ingrid" mynnar ut i en frirockduo med David Stackenäs och Peter Danemo innan Josef Kallerdahl och Cecila Persson fyller i.

Youtube: Le quintette Beb Guérin

Årets texter

2014
Missat något? Vi recenserade över 160 skivor under första halvåret. Plus artiklar, spellistor, radio, konsertrecensioner... nu är allt samlat här.

Youtube: Satan In Plain Clothes