”Till my Breath Gives Out” är en fantastisk skiva. Margareth Kammerer, Christof Kurzmann, Michael Thieke och Kai Fagaschinski blandar hämningslöst abstrakt impro med popens strukturer och melodier. Men resultatet lutar egentligen inte åt någon av dessa sällan korsbefuktade genrer, utan placerar sig på helt egna ben.
Hemmastadda i Berlin (om än Kurzmann ursprungligen kommer från Wien och Kammerer från Italien) befinner sig dessa fyra musiker även inom den avskalade improvisationsmusiken. Och visst finns det gemensamma nämnare hos impron och det de gör i The Magic ID. Men att dra ifrån och främmandegöra instrumenten är egentligen inte vad det handlar om här. I stället är det instrumentsättningen som ger gruppen dess speciella sound: två klarinetter (Thieke och Fagaschinski), gitarr (Kammerer), G3-dator och Iloop (Kurzmann) och sång (Kammerer och Kurzmann).
Klarinetterna är just klarinetter och spelade i det lägre registret med långa eller pulserande toner framträder instrumenten som mycket bra pŒ att alstra komp. De ger lyster och den där lite fint sorgliga stämningen. Att både Thieke och Fagaschinski dessutom behärskar instrumenten till fullo gör naturligtvis sitt till. Det finns ingen tvekan, även väldigt mjuka och bräckliga rytmiska melodier framförs med övertygelse. Till detta Kurzmanns loopar och lite bubblande G3 och Kammerers gitarr.
Även om de sex låtarna på ”Till My Breath Gives Out” har sina fasta och hörbara strukturer ska man inte lura sig själv. Trots allt är det en ganska abstrakt musik det handlar om. Men det abstrakta tar på något underligt sätt ändå form. Ett skäl är att samtliga låtar har sång. Jag märker att det tar ett tag att till fullo uppskatta Margareth Kammerers något mörka och pratsjungande sätt att framföra orden, men när jag till slut gör det är jag fast. På ”Feet Deep” far tanken iväg till en upptagning med PJ Harvey på gitarr och sång kompad av två klarinetter. Coolt!
Kurzmann lutar också åt det pratsjungande och han har i andra sammanhang faktiskt jämförts med Lou Reed. Det är inte så framträdande här, men jag förstår tanken.
Jag kan inte annat än att å det varmaste rekommendera ”Till my Breath Gives Out”. Den beträder ganska sällan skådade marker inom den genreöverskridande musiken på ett väldigt levande sätt. Den ger faktiskt en riktig aha-upplevelse – men kan även spela så här!
”Till my Breath Gives Out” är den första skivan från det amerikanska bolaget Erstpop, en underetikett till Erstwhile som ger ut mestadels improvisationsmusik.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar