På “Maryland” pendlar den norska pianisten Maria Kannergard mellan den väna och den mer oborstade jazzen om än tyngdpunkten ligger på det förra. När jag söker efter ett ord för att beskriva hennes musik är trevlig det som dyker upp, även om en sorgsen känsla finns med. De studsiga arrangemangen leds av tydligt markerade accenter som för musiken framåt. Några av balladerna är dock mer stillastående. Kannergard står för nio av de tio låtarna medan basisten Ole Morten Vågan skrivit en. Med på skivan är också saxofonisten Håkon Kornstad och trumslagaren Håkon Mjåset Johansen.
De täta arrangemangen får låtarna att närma sig instrumentala sånger mer än svängig jazz. Sällan närmar sig basen walking-traditionen och trummorna rullar sällan i stadigt komp. En händelserik musik som ni förstår. Däremot lyckas inte alla låtarna hålla upp spänningen hela tiden, det blir lite uddlöst, trots den genomgående tydligheten. En orsak kan vara att de skrivna tonföljderna ofta framförs i nästan samma snabba tempo. När musiken får lugna ner sig och hämta andan blir det bättre. Som i den talande “Hit og dit – ingen hast”. Samma tendens finns i “Første vake” som är mer fri i sin kontur.
Maria Kannergard är en varierad pianist. Förutom fingerfärdigheten och den distinkta tonen får man aningar om ett spirituellt och böljande spel som jag gärna hade sett mer av. I de lugnare partierna uppvisar hon även en fin timing i ackordspel.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar