Marja-leena Sillanpää har skrivit en text i tre delar, där Mattias Åkerfeldt, Helena Öhman-McCardle och Patrik Boman har gjort var sin musikalisk tolkning av en trilogidel. Resultatet är ett originellt stycke musik och text - ett album utöver det vanliga.
Marja-leena Sillanpää är konstnär; bland annat har hon skapat en artists’ book fylld av sentenser. Hon har ett märkligt förhållande till språket. Det enkla häfte som ackompanjerar CD:n - eller tvärtom - är ett litet koncentrerat mästerstycke i tre delar. Enkelt, klammerhäftat. Varje del är uppspaltat i numrerade stycken. De är ometaforiska, påståenden. Ungefär som att titta på något och exakt beskriva, även om det här är fråga om mer svårfångade fenomen: relationer, skilsmässor, besvarade och obesvarade känslor samt en stegrande ihålighet av ångest.
Det blir aldrig explicit. Jag citerar: "Han talade. Det var mjukt, kvävande./Utan att hon gjorde motstånd." Eller den tvårading som avslutar första delen och skär som en projektil genom känsla och tanke: "-Du./Hon stod kvar, höll sin kärlek i sin tomma händer."
Då jag först fick albumet tog det ett tag innan jag lade häftet ifrån mig. Jag läste om och om igen, bläddrade, satt stum och träffad. Tills jag drog mig till minnes att det var ett skivalbum jag fått. Hennes inlästa text har vävts samman i fragment med elektroniskt framställd musik av tre kompositörer. Först Mattias Åkerfeldt, som vald att skapa tjugo närmast aforistiskt korta bitar. Sedan Helena Öhman-McCardle, som tagit sig an den del som kallas o&a, sist Patrik Bomans tolkning av n&n.
Verken är helt igenom olika. Mattias Åkerfeldts musik är rask, spretig, skärande, men gärna med en medveten enkelhet i språket. Brottstycken av texten förs fram, rösten litet förvrängd. Men en berättelse får ändå ett slags kontur. Inte minst hans gestaltning av den tvårading jag just citerade är en effektivt laddad minut. Han har skickligt lagt musiken som en yta över orden, som glimmar igenom i brottytorna. Min personliga favorit Ett enerverande pingisspel med småljud röjer rent för en starkt förvrängd röst.
Ljudbilden är djupt originell, närmast mekanisk som i en urverkstad med sin envisa rytm. Efter ett tag hör jag rösten som i eko, och jag blir inte klok på i hur hög grad den är en del av själva ljudrummet. Den blir till sist som en doft av stickande eter i luften. Det repetitiva blir till sist en blandning av övertalning och nertystande. Rytmsekvenserna fräts så snabbt upp och slutar som om någon svalde ord och ton.
Helena Öhman-McCardles fyra minuter hör till mina starkaste syntetiska upplevelser, helt i genial samklang med en stark text av Sillanpää, även om den inte uttalas i en enda sammanhängande stavelse! Starkt. Mer dovt monotont har Patrik Boman tolkat det sista kapitlet. Hans litet bakåtlutade musik har en mörk ton, och han lyckas märkligt väl med att skruva känslan genom att bara släppa fram den berättande nakna rösten. Orden skär genom luften.
Marja-leena Sillanpääs CD är ett musikaliskt bokverk; book work; ett alternativt utrymme för ett konstverk, där text och musik blir själva händelsen - tillsammans något mycket mer än illustrerade ord eller upphöjd musik. Jag tänker mig albumet som ett slags remix. En kärntext av Sillanpää, som vi själva får läsa och vandra i. Så tre musiker som gör remixer lika mycket av vår egen läsbild - just bild - som av själva textmassan.
Det är naturligtvis djupt originellt. Det handlar om en text som vi inte kan lämna eller komma förbi, samtidigt som den inte heller vill ge oss några givna tolkningar. Vi får ingen hjälp. Vi blir lika faktiska som de personer Sillanpää låter formulera sig. De lever ur och i texten. Den icke metaforiska texten. Bokstäver som inte vill täcka över verkligheten, men bygga en. Ett reparationsarbete där skärvor fogas samman, en bit skvallrar om något okänt större. Och detta bookwork av Sillanpää svarar oss med att föra till bit efter bit, nya storheter och minimalismer, som läggs intill varandra. Som för att skåda och spå. Kvar står för sig själva text och musik: hur de fogas samman är ju på sätt och vis förslag. Allt annat vore lättvindigt.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar