Ett ovanligt album för sin tid. Men det fanns ett slags jazz-impro med rätt fria tyglar i England, som inte höll sig till den minimalism som företräddes av AMM eller Spontaneous Music Ensemble.
På den ursprungliga LP:ns baksida kunde vi läsa, att det var pianisten Keith Tippet som längtade efter en kyrkorgel, medan Charig hade en mer bekvämlig idé att komma ut ur stan några råa vinterdagar i januari 1977. Så tog de med sig sångerskan Ann Winter, en av dessa begåvade musiker som växte när ramarna föll på 70-talet.
Albumet öppnar dramatiskt med att hon spelar på kyrkans klockor som dånar likt högmässokallelsen på söndagmorgonen medan Charig genast fattar utmaningen i rummet. Det är stort, fylligt, mättat av eko. Tippet släpper på orgelns alla register och spelar på ren lust. Det blir tonmåleri först, men snart upptäcker musikerna vilka oerhörda rumsliga kvaliteter som döljs i kyrkan.
Därför väljer de att inte sabotera grunden som är byggnadens ljudliga möjligheter. Den är där som en arkitektonisk-akustisk dron – om man nu kan säga så. Kyrkostämningen är tydlig, rund, voluminös.
Charig spelar öppen trumpet med oerhörd virtuositet. Rör sig i ekobilden som i en labyrint, där han ibland seglar högt i tonerna som om han ropade på hjälp för att komma ut, ibland förirrar han sig långt in i ljuden och hörs från en avlägsen position. Det är mycket dramatiskt. Alla associationer till andlighet som må vidhäfta ett kyrkorum leker de med. Musiken närmar sig meditation och bön utan att vara religiös.
Tippet är magnifik på orgeln. Det är ren lust och upptäcktsresa. Men han spelar också cittra, piano och litet klockor. De ljuden skär som rakblad i den feta akustiken. En motpol till Winters vackra liksom nynnande stämma. Det är som om hon vaggade det stora undanglidande rummet i sin famn.
Detta album är en förelöpare. Långt senare har musiker som John Butcher och Axel Dörner medvetet valt olika rum för sin musik; de har gjorts till akustiska medspelare. Så var det redan här.
Upplägget kunde ha lockat till allsköns flum men det har bara blivit fullständigt renskalad musik, som tagit till uppgift att teckna konturerna av starka känslor, en viss mystik och fylla dem med skimrande färger.
Det är första återutgivningen på CD av denna minor classic, det tackar vi för.
Kommentarer
Skriv ny kommentar