Mats Gustafsson Lennart Nilsson Sound Food

En bok om mat och musik? En skiva om mat? Relationen mellan mat och jazz är väl ingen historia som är enhälligt positiv. Många spelställen är och har varit restauranger där jazzmusikern på alla tänkbara sätt har fått kompromissa med lokalen och klimatet: är det middagsgäster eller konsertbesökare man har framför sig? På en musikrestaurang som Village i Västerås är det kanske svårsmält för vissa att lyssna till Peter Brötzmann samtidigt som efterrätten kommer till bordet (Brötzmann spelade faktiskt där i slutet av 90-talet!). Men på ett ställe som Nya Perspektiv i samma stad är det möjligt – och där serveras, ofta till Mats Gustafssons toner, ingenting annat än ett skapande i realtid. Ingen underhållning alltså. Ingen sekundär ställning till kvällens program. Lokalen: en nästan helt tom ”black box” med några få stolar.

Det långa samarbetet mellan två redan legender inom svensk kreativ musik, Lennart Nilsson och Mats Gustafsson, den förre är producent, den senare saxofonist, har alltså fått sitt första förkroppsligande – en bok om förhållandet mellan mat, dryck och musik som nu utgivits på Gustafssons och Soundofmusic-medarbetaren Thomas Millroths bolag Olof Bright. Det är en vackert formgiven bok (signatur Karin Almlöf) tillsammans med en 7” EP-skiva. Ämnet är delikat. Två till synes disparata företeelser visar sig ha mycket gemensamt med varandra. Till upplevelsen är de båda lika flyktiga när det gäller att försöka beskriva eller ens verbalisera vad man tycker sig förnimma hos t.ex. en god Nebbiolo eller å andra sidan en av Gustafssons goda soloplattor. Desto längre ned man gräver i den estetiska upplevelsen (och här tänker vi ordet estetik i sin ursprungliga betydelse som något som i första hand har med sinnena att göra) ju längre bort från det semantiska tycks man komma. Nilsson citerar också den berömda sjunde paragrafen i Ludwig Wittgensteins Tractatus Logico-Philosophicus: ”Det man inte kan tala om därom måste man tiga”.

Ändå är det svårt att tiga. Det finns ganska få saker i modern filosofihistoria som just är så omtalad som denna sjunde paragraf. Men på samma sätt som man knappast är ute efter att ”förstå” en flaska vin eller en maträtt vill man heller inte sönderdela ett musikstycke, snarare vill man vara med det så långt det är möjligt. Samspela är nog det rätta ordet och kanske är det rentav detta som för samman ett verkligt aktivt lyssnande med ett aktivt smakande.

Soundfood är en aptitlig redogörelse för en middag och på samma gång ett experiment – ett experiment ”på en nivå bortom orden”, som Nilsson uttrycker det, där ljud och smak får tala med varandra. Förutom Nilssons meny finns Mats Gustafssons ep, en vinylkaka där den första sidan är det ljudande resultatet av den av Nilsson komponerade trerättersmiddagen (Three Courses by Lennart Nilsson) och den andra det musikaliska förslag som också tjänade som dess utgångspunkt (Three Courses to Lennart Nilsson). So, what’s cookin’? Att laga mat har många likheter med musikskapande, både i komponerandet och i improviserandet. Att bringa fram smaker, toner, är en balansakt av kontraster och harmonier där rätten så väl som stycket utvecklar sig under processen. Ett recept redogör för hur man går till väga, sällan för hur det skall smaka. Det kan låta som klichéer, men ett baritonvrål behöver inte resultera i en pepparbiff och några klickande klaffar eller väsande ventiler behöver inte resultera i gröna ärtor och brunsås. Detta visar sig också i Gustafssons utvärdering på EP:ns första sida. Hur hänger det då ihop? Som tur är finns det inget svar. Nilssons anekdoter och biografiska ingredienser i rätterna han lagar gör det hur som helst rörande tydligt att livet har en lika betydelsefull insats i matlagningen som i musikskapandet.

Ett post skriptum är att EP:n är den sjunde i raden av Mats Gustafssons improviserade miniatyrer för sjutumsformatet, ett intressant koncept som inte många har försökt sig på i den postmoderna jazzåldern. Efter Soundfood kan singlarna också ses som smårätter, där den hungrige samlaren snart har ett helt tapasbord att lägga på skivtallriken.